Spårlöst borta

Nu tar jag en kaffe paus bland mitt letande efter mina försvunna locktänger.
Igår när vi skulle på dop, så fick jag för mig att jag skulle locka till håret.
Öppnade lådan där dom vanligtvis förvaras, men där lös dom med sin frånvaro.
Jag har två röda, en som det blir stora - och en som det blir små lockar av.
Sen är det en i svart som det blir småkrull av.
Jag sprang upp och ner, vände ut och in på alla kartonger och ner i källaren och upp på över våningen, var till och med uppe på vinden och letade i brådskan.
-Men det är väl inget som du behöver stirra med nu, sa Dahn.
-Jo, egentligen.
Men jag fick ge upp, dom var spårlöst borta.
Sen kom jag på att Ludvig hade kanske haft dom med till skolan, det far många tankar i huvudet vad dom kan ligga....
När jag hämtade honom på Movalla passade jag på att fråga (det är den bästa stunden att ta ett allvarligt samtal - i bilen - då kan dom inte sticka)
- Jo, du Ludvig. Nu måste jag fråga dig en fråga, du behöver inte svara direkt, tänk gärna efter en stund, är du beredd ?
- Ja
- Har du haft med dig mina locktänger till skolan ?

Jag blev idiot-förklarad än en gång.

Så här såg dom ut vid försvinnandet:







Funderar allvarligt att ringa Saidas dotter.