Dagens samtal

Det är svårt att få ett ”normalt” samtal med den yngste sonen, sedan några veckor tillbaka.
Han tillbringar sin fritid mest framför datorn på sitt rum och spelar dataspel.
Han har headset och pratar med andra högt och ljudligt, som om han vore ensam i hela huset.
Det skriks, svärs, och skrattas.
Jag får ryta i flera gånger.
Det börjar gå mig på nerverna.
Skall det hålla på så här dagarna i enda när hockeysäsongen är över, undrar jag.
Nä, det skall det inte.
Jag skall sätta gränser.

Men när jag tänker efter så åker han ju iväg och gymmar nästan varje dag, så jag kanske inte skall va alltför hård mot honom. Hoppas det håller i sig.

I går kom han ner snabbt för att hämta ngt att dricka ur kylen, jag passade på att fråga:
- Hur har det varit på skolan idag ? (ingen bra fråga, kom jag på)
-Bra, och så skulle han springa upp igen.
- Vänta lite, sa jag. Om du berättar något som har hänt idag, så berättar jag något.
- Ok, du börjar , sa han
-Nä, du börjar, sa jag.
-Ok, i dag på skolan var det en som hade kletat bajs i hela toa-rummet.

Kan detta verkligen vara sant? Jag blev mållös, hur f-n kan man kleta sin egen avföring på väggarna ?
Jag kom visserligen ihåg att mamma berättade en gång, när hon städade toan i gympasalen, att det var en elev som hade kletat sin egen avföring på toa-väggarna.
Hon fick fatt i ynglingen och ringde både föräldrarna och rektorn. Eleven mådde naturligvis inte bra, och ville avreagera sig på detta sätt, men stackars städerskor, det är väl dom som får torka upp skiten.

- Nu är det din tur, sa han.
- Ida har börjat i dag, sa jag.
- Har hon? Hade hon något rosa på sig ?
- Ja, hon hade en rosa tröja (Ida har nästan alltid något rosa på sig)
- Är hon ihop med den där snyggingen än ? (Ida är gift med en kille som jag
tycker är lik Måns Zelmerlöv)
- Ja, dom gifte ju sig för ett tag sedan.
- Ja, men dom kan väl för sjutton ha hunnit skilja sig.

Det var ett bra samtal, mellan mor och son.