Fiskar

För någon dag sedan svävade anden ur Philips sista fisk till andra sidan.
Den har tappert kämpat med sin sista tid på jorden.
Det måste ha varit ett ensamt och enformigt liv.
Simma runt å runt dagarna i enda, utan att möta något annat liv, än grönt slem och lite mat som kommer nersvävande från ytan.
Det enda sällskapet har väl varit Sixten som dräglande sitter å tittar på.

Philip blev inte lika ledsen, som han blev när han fick spola ner sin första döda fisk i toastolen.
Då kan han väl ha varit en 6-7 år och grät en skvätt. Sedan dess har akvariumet vuxit och därmed fiskarna.
Och vanan att spola ner dom.
Först hade vi glasburen nere, men sen fick jag för mig att vi skulle flytta upp det till Philips rum.
Då transporterade jag alla fiskar genom påsar med vatten i, och råkade dessvärre kväva fiskarna, på något sätt.
Alla dog.
Känsliga små varelser.
Det var ingen happy feeling i huset då, milt sagt.
Jag var lika ledsen som fiskarna, Philip ännu ledsnare, och Dahn ännu argare.
Men det var bara att åka och köpa nya.

Men nu har intresset svalnat för akvariumet med dess innehåll.
När sista fisken går hädan, så säljer vi det, har Philip sagt.

Ingen blev gladare än jag, när Philip meddelande mig om bortgången.
Äntligen skall glasburen bort. Med en gång.
Philip rengjorde och jag satte ut på blocket.
Dahn blev tvär, och tyckte att fisken kunde svalna först innan jag drog i gång allt.
Men vad skall man ha ett tomt, illaluktande, mörkt akvarium till?

När jag var på Ikea igår så passade jag på att köpa en tv-bänk, som får byta plats med akvariumet.

Före;


Efter: