Jag och Christina har i alla fall jobbat ihop i 20 år.
Det kommer att kännas lite konstigt efter ett tag, någon kommer att saknas.
Men livet går vidare.
För Christinas del måste det kännas ännu konstigare, med all fritid och inga tider att passa.
Tänk att få sova hur länge man vill på mornarna, bara det.
Men hon har ju vänner, stuga och fullt med barnbarn, så sysselsättningen blir det nog inga bekymmer med.
Jag önskar henne all lycka och en njutningsfull pension, hon har varit en god arbetskamrat i alla år.
Vi beställde mat från Mr. Cook och åt på Dahns jobb (dom har stor matsal).
Det var jättegott 4 av 5 poäng.
Bakelser från Café 18.
3 av 5 poäng.
Påsk-bakelsen var jättegod, men dom hade glömt påskycklingen i marsipan.
Det blev 2 minuspoäng.
Irriterande, när jag speciellt bad om det.
Men skit i det, nu är den i magen, och jag är proppmätt.
Vi drack vin till maten och hade jättetrevligt.
Vi har fått betala allt själva (lite snålt har vi gått och muttrat och tyckt), men Christina bjöd vi naturligtvis.
Jag fick åka hem med Ulrika från Vaggeryd, lite tidigare än alla andra, inte för att jag blev dålig, utan för att hon ville träffa sin sambo innan han skulle i väg till jobbet.
Dom skall ju gifta sig i september, så det vill till att hålla sig väl med varandra...tills dess i alla fall.
Så jag hoppas att mina kära kollegor har ställt allt till rätta, så vi får komma dit igen.
Annars blir det ju inte lätt för husfriden.
Gad däm it!
Inlägg
