Nu sitter jag och väntar på att bastun skall bli varm, efter en heldag med glada vänners sällskap i Isabergs backen.
Jag måste gå ut med en dementi om att Danskarna inte visar någon hänsyn i backen.
Dom räckte ut handen flera gånger, när jag gjorde mina s.k "magplask".
-Vill du ha min hand?
-Klart jag vill!
TILL skillnad från mina åk-kompisar, som bara stod med händerna i byxfickorna och sa:
- Kom igen nu! Res på dig nån gång DÅ! Vi har inte hela dan på oss, för F..
Hur lätt är det att komma upp? när man är mumifierad från bena och neråt, samtidigt som man förflyttar sig antingen bakåt eller framåt.
Prova själva. En av gångerna gick det bra, jag hamnade framför en gran, så jag ålade mig fram till den och tog tag om stammen och reste mig upp.
Men det är ju inte alltid man ha en sån tur.
Veronica var ovanligt djärv, hon ville prova svårare backar redan efter två åk.
Men jag vågade inte.
-Man måste prova på och våga UTMANA, sa hon hela tiden.
Vi stod och tittade på den branta backen ett tag, och vägde för och emot.
Mest emot.
Men då såg vi Jossan komma farande med skidorna i v-ställning ner för den backen.
Det kanske inte var så farligt ändå?
Vi tog sittliften upp, och det var ju inte helt ofarligt, höjdrädd som man är, fastnade både med stavar och ben som klämdes fast under bygeln, samtidigt skulle man hålla reda på sina skidor - under - på en stång också, och när vi skulle av I FARTEN så trillade jag ju givetvis, men även där fick jag hjälp av en vänlig Dansk.
Efter fyra gånger i den liften så klarade jag mig utan att trilla, det var min utmaning. (man kunde komma ut i en annan enklare backe ifrån den liften)
När vi kom i halva överdjävliga backen så trillade Veronica KRAFTIGT och gled ner lika långt på rumpan som hon dittills hade åkt på skidorna.
Jag stod, där jag stod - i ena skogsändan och kunde inte svänga till vänster
(jag kan bara svänga åt höger)
Jag samlade mod till mig att vända på mig och sedan med en rasande fart åka förbi Veronica,
Då skrek hon:
-Jessica, hjälp mig! Hjälp mig Jessica.
Nä, hur i hela fridens namn kunde hon inbilla mig att jag kunde stanna i denna farten ? Patetiskt.
Jag susade förbi och väntade nere - för att se hur hon tog sig ur denna UTMANING.
Vi åkte inte i den backen mer.
.
Inlägg
6 kommentarer:
Basta...det var länge sedan, blir avis :(
Fin sida :)
Ja du, det var en jäkla utmaning, har knappt hämtat mig från chocken än. Eftersom jag låg i backen ganska länge (eftersom inte JAG fick någon hjälp attt komma upp) så hann jag tänka ganska mycket. T ex hoppas de har belysning så jag slipper ligga här i mörkret. Och tur att vi nyss ha fikat så klarar mig några timmar utan mat här i backen. Undrar hur många blåmärken vi kan räkna med i morgon. Ska hälsa från Jossan att hon redan har börjat få blåmärken på bena efter det att du puttade henne ur liften ;). Kram Systra
Ja du Jessica - blir du någon ny Anja Pärsson ?
Även hon gör ju vurper ibland så du är nog på god väg.... :)
Den som ger sig in i leken får leken tåla :)
//Gunsan
Hej. Jag hittade hit via Heleena-Stenbock. Fin blogg du har. Ska försöka kika runt här under dagan :)
ja va skulle ni där ni kunde ju träna i himla backen där finns skyddsnät om det skulle gå för fort annars högabråten när du jessica å veronica sandra fanns inte var vi i högabråten med lasse trofast med familj och åkte skidor lasse skulle åka slalom kul jag satsade på störtlopp startade högst upp här kommer jag full fräs bara barnen var ur vägen med sina skidor å pulkor å så var det en bäck vi var inte bättre förr men kul hadde vi å vad jag saknar det men kacke var inte så intrest snö i nacken fy fan å så var det ett minne från grönelund jag tvingade kacke att följa med en runda han körde på alla popade ur spår väl framme han sa aldrid mer slängde all utrustning man lever på minnen kram mama
Det var roligt Mamma! Jag skall hjälpa dig med punkt och stor bokstav när jag kommer ner nästa gång. Puss!
Skicka en kommentar