Oj, sa Roberth i dag på morgonen, nu stannar polisen en bil som inte har skrapat rutorna.
Han ser precis allting, jag fattar inte det.
Han tittade ut genom fönstret på jobbet och fick av en händelse se polisen stoppa en bil som inte hade skrapat fönstret.
Jag blev förstås nyfiken, det är ju inte mycket som händer -här på vårt lilla office.
Det var totalt genomfrostat, men föraren fick bara en tillsägelse, för polisen åkte kvickt igen.
Föraren drog några trötta tag med skraparen, sedan åkte han igen.
Jag kom att tänka på när jag var för trött för att skrapa fönstren en gång. Året måste ha varit 1988, i början.
Det var min första bil, den startade i ur och skur, en liten orange polo, en skruttibangbang bil.
Jag tror Helen Salomonsson (Abrahamsson) köpte bilen för 1000:- av mig sedan.
Hon berättade när hon var och besiktade den så hade dom hittat 18 hål i golvet.
Jag vet inte ifall det var sant…jo, det är klart de vá.
I alla fall så hade jag bråttom ner till stationen, för där väntade Dahn.
Jag ställde alltid bilen där, vi åkte tillsammans till jobbet, men jag åkte tåg hem, får han åkte direkt från Värnamo till Marieholm och sin bilverkstad.
Nåväl, jag gjorde ett runt litet hål och körde i väg, men det hålet hjälpte ju föga.
Då vevade jag ner fönsterrutan och körde ut mitt lilla huvud, i stället för att stanna och skrapa.
Huvudet for ut och in.
Gata – grus/gräs - gångstig
Och vips så körde jag ut på gångstigen.
Ingen fara- ut på vägen igen.
Här skulle jag ju svänga någonstans, vid Nyströms.
PANG!
Vad f.n hände ?
Ut snabbt, och fick se min lilla oranga pärla hängandes uppe på en sten.
Oj!
Gick in till Nyströms och frågade i fall det var någon som kunde hjälpa mig.
-Oj oj, sa en äldre herre och rev sig i håret, jag har ju ingen truck som kan lyfta bort den.
Ringde Dahn inifrån Nyströms. Han hade mobil redan då. En STOR mobil med väska till.
-HerreGud, sa kvinnan som jobbade där, hur i allsindar har du hamnat där ?
Jo, det kan man ju undra. -JAG VET INTE? jag bara hamnade där…
Nu hade alla som jobbade i fabriken, kommit ut .
Dahn kom - Min starke traktor-karl!
Han tog tag fram i bilen lyfte upp den från stenen och sköt tillbaka den.
Duns!
Jag hoppade in i den oranga faran och pluttrade, lite förlägen, i väg ner till stationen.
Summa och summarum, är att jag lärde mig en läxa.
Jag är väldigt noga med att skarpa rutorna.
Det sitter liksom numera i ryggmärgen.
fredag 5 februari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
3 kommentarer:
Eftersom Janne inte läser din blogg så kan jag ju avslöja att även han idag körde i diket för första gången. Övningskörde med pappa, på väg upp till Grönelund. MASSOR av snö längs med vägrenen. Kommer mötande bil, bäst att håll åt höger. Hoppsan, lite väl mycket åt höger och vips "slank han ner i diken". Vill passa på att tacka alla vänliga människor som hjälpte honom dra upp bilen ur diket bl a Peter Norgen (tusen tack) och Lena Widesdotter med flera. Janne som för det mesta alltid försöker se det positiva i allting säger bara helt lugnt" Ja, nu har jag varit med om detta också, nu kan jag det" Kram kram från systra di.
Dahn (brorsan) är bra och ha :)
Kom ihåg min resa på väg till Kicki och Conny i Anderstorp med min första bil en svart gammal amazon. Jag drog av vägen i första kurvan vid Åsenhöga. Men det var bara till att ringa Dahn och han kom och hjälpte mig upp så jag kunde fara vidare. Värsta var att Kicki och Conny fick stå där med sin mat och vänta på mig - minst en timma försenad.
Sen en dag fick morsan stopp med bilen i Thituson korsningen i Värnamo, hon hade en gammal orange passat. Hon ringer Dahn som även då jobbade på SCA och vipps var han där.
Han satte sig bakom ratten och vred på nyckeln och bilen startade direkt, vad gjorde du sa morsan ? Inget sa Dahn mera än vred på nyckeln :) Mamma kunde glatt köra hem igen till Marieholm.
Dahn har något magiskt med sig....*ler*
Tänk vad glad jag var den dagen jag fick körkort, jag körde upp med Dahn´s Volvo Turbo och samma dag skulle han resa bort med jobbet. Här har du nycklarna sa han, du kan låna bilen medan jag är bortrest. Tror du ja svävade på moln.
Men han var inte lika glad när jag och en kompis hade varit i Göteborg och jag hade lånat Volvon, vi körde hem på sista droppen bensin till Marieholm. Nästa dag sätter sig Dahn bakom ratten och ska köra hem, han hann inte komma från gårdsplan så dog bilen utav bensinslut.
Det är tacken det för att man lånar ut bilen.... Jag skämdes och han var inte glad.
Men jag tror han har förlåtit mig vid detta laget :)
//Kram Gunsan
jag har också ett minne från den oranga faran när den stod insnöad en vecka du var borta på jobb uppåt landet ochkom hem skottade fram den och startade på första kicken vilken pärla lite rostig menså go att köra snabb som attan ha du raggarbilen i dag sa lotta på badet när jag fick låna den till jobbet i bland satt där inte en raggar svans på antennen eller kram mama
Skicka en kommentar