Jag masade mig ur sängen i dag i en 90-graders vinkel, omöjligt att sträcka ut sig.
Jag gjorde ett ärligt försök att gå till jobbet, för jag tänkte att det kanske är bättre att röra på sig än att ligga hemma i sängen. Men jag gav upp.
- Du kan väl försöka åtminstone, sa den plikttrogne sonen Philip.
- Ja, men det är ju det jag gör, ser du väl, röt jag milt.
Jag missade motvilligt dagens måltid på restaurangskolan.
Philips uppgift dagen till ära var Hovmästare.
Vi hade bestämt träff där. Jag, syster Sandra och Gudson Johannes.
Nu har jag fått ligga hemma, det ända som har hänt är jag har bytt bort Ipren och in med Voltaren, på rådgivan av min andra syster.
Jag sa till Sandra att hon skulle köpa hem take away till mig och Ludde.
Hon mms;ade menyn, och jag valde laxen. Mums vad gott det skulle bli, jag låg å såg fram emot när hon skulle komma hem med detta väldoftande paket.
Efter en och en halv timme, ringde hon och sa, att laxen var slut.
Jaha, men då tar jag snitzeln i stället. Så låg jag och såg fram emot den istället.
Hon ringde och sa att den var också slut.
Jaha, men då tar jag vad som helst på menyn, för heaven sake.
Jag låg och fantiserade om vad det kunde va hon kom hem med finally.
Då ringde hon och sa att all mat plötsligt var slut.
Jahapp, det var den lilla drömmen, vad skall jag drömma om nu?
Medan dom satt och åt å glupsade i sig ur denna matsedel,
fick jag nöjja mig med en Keldas fisk-soppa, tetrapak, utgångsdatum för en vecka sedan.
Inte ens Sixten åt den.
Till efterrätt har det blivit Marabou Passion. Den var åtminstone go.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hur gick det med kylan då? ;-)
Tack Annica men det behövdes ingen kyla, det räckte med värmedyna. Kommer Du till jobbet och äter smörgåstårta i morgon ? Kram kram
Skicka en kommentar