Kan det bero på att jag smidde om till kortkort och högklackat på toan på jobbet, och målade läpparna röda ?
Jättetrevlig var han i alla fall.
Hälsade mig hjärtlig välkommen och frågade om jag ville ha kaffe.
Jag sa att vi snart skulle fika på jobbet.
-Ja, jag ser att du har köpt fikabröd.
Han såg tydligen min brödkasse där bak i bilen, men det var frallor hem.
Har fått dille på att köpa färska frallor hem varje dag från Stigs, en dyr och dum ovana.
10 st för 39:-. Detta får inte bli någon vana, har jag sagt till mig själv, men det har pågått varje dag i två veckor nu.
Det kanske inte är så farligt dyrt föresten. Men det går åt tio varje dag.
I alla fall så sa jag till honom att jag har köpt fika för att vi skall fira att bilen har gått igenom.
Han log ett hånfullt leende, och slog med hammaren extra hårt så rosten flög åt alla höll, på min lilla Golf 97:a. Dom kör ju med någon sorts puff också, så bilen far ju att alla håll och kanter.
Men den höll för det trycket med, gamle Bettan.
Han sa att jag hade fått en 2;a i fall jag hade bott i Stockholm, på registreringsskylten JON (har jag). Jag fattade inte vad han menade. Han förklarade att JON är ett fult ord.
Jaha, sa jag det har jag då aldrig hört. Jag får googla på det.
Men nu gick den i alla fall igenom, kanske tur att man bor i Småland då.
Idag var det jag som hade ansvaret att det stod fika på bordet i föreningen Kringlan.
Jag bjöd på en egenhändigt komponerad fika dessert.
Chokladpudding m. banan, hallon å grädde
Jag kom inte på något bra namn.
Men den föll i god jord. Jag fick inga poäng, men alla sa att det var smarrigt.
Underst chokladpudding, sedan ett lager med mosad banan, sedan ett lager med hallon, överst grädde toppat med lite kakao.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar