Boktips

Nu har jag precis sträckläst ut en bok, det tog inte många kvällar, jag blev förvånad själv. Plupp så var den slut bara.

En bok som får en att pussa lite extra på sina barn.
Varken dom vill eller inte.
Säger dom: Vad vill du? eller stick! så pussar man ändå. Tills man får en smäll.
Boken heter "När livet stannar" av Malin Sävstam
Handling:


Jag vet nu att man inte dör av sorg, skrev Malin Sävstam i sin dagbok nästan ett år efter flodvågskatastrofen, då hon förlorade två av sina tre barn, sin man och tre nära vänner. Då hade hon gått igenom en tid när hon kände det som ett straff att hon själv hade överlevt. Nu har hon skrivit en oerhört gripande bok om vägen tillbaka till viljan att leva. Där finns oändlig smärta och kaos, men också spirande hopp och okuvlig livskraft. En lång rad privata och professionella vänner har stöttat Malin och sonen Axel under de svarta åren efter katastrofen. Boken om dem kan i sin tur vara till hjälp för människor som drabbas av stor sorg.

Louise – författarens präst och psykolog, skriver följande läsvärda rader, i eftertexten.

"Det handlar om ett förhållningssätt.
Livet är det vi lever just nu.
Ändå ägnar vi orimligt mycket tid och kraft åt att älta det som har varit och bär på en tung skulbörda över det liv som ha förflutit.
Eller också oroar vi oss för det som skall komma, vad som ska hända i framtiden och hur vi skall klara oss.
Vi planerar och funderar på allt det där vi ska göra när barnen har flyttat hemifrån, när vi har separerat, bytt jobb, gått ner i vikt, eller i ålderspension.
Genom att hålla på så tappar vi energin och förmågan att leva livet nu.
Om vi inte kan vara närvarande i det som sker just nu, missar vi själva livet.
Livet är så sårbart och samtidigt så starkt och underbart.
Det är mellan dessa poler vi sak forma våra liv.
Du är inte ensam.
Någon går vid din sida!"


Jag tycker boken var väldigt lättläst, och välskriven, mycket gripande.
Rekomenderas.