Bröderna

Måste du skriva så mycket om Ludvigs bravader på Bloggen, han är ju så himla goe och härlig den ungen, det kommer inte fram riktigt, sa en bekant jag träffade på häromdagen.
Gud skall veta att vi älskar våran lille lustigkurre och spjuver med glimten i ögat, som det sker så mycket kring.
Varje dag, är det något roligt eller mindre roligt som händer, och ibland skriver jag om det på bloggen, och ibland inte, och det bekommer honom föga vad jag skriver eller inte.

Jag älskar båda mina ungar precis lika mycket, var och en på sitt sätt.
Dom är så otroligt olika, både till utseende och sätt. Ibland undrar jag hur det kommer att bli när dom blir äldre, kommer dom ha kontakt, ringa till varandra lite då och då?
Dom kanske t.o.m hjälper varandra när dom blir äldre, med tex bygga altaner eller måla om huset, och sköta om morsan å farsan.



Häromdagen spelade dom bandy härute på gatan ihop, jag skyndade mig och plocka fram videokameran. Det tillhör liksom inte vardagen att dom gör något tillsammans.
Och ännu sällsyntare – att dom var sams när dom kom in.

Det enda (och den är inte så liten) aktivitet vi har tillsammans hela familjen är hockeyn.
Philip å jag sitter i sekretariatet, Ludvig spelar, pappa Dahn tittar på.
Fantastiskt roligt, tycker vi allihop, lyckligtvis.
I dag har den inletts. SIS mötte HC Wettern på hemmaplan, och gick vinnande ur striden, med 4-0, endast tränings match men ändå.