och på tredje plats......

Philip har sprungit FIGY (Finnvedens gymnasium) loppet i dag.
Träning, fin form och havregrynsgröt - ger resultat.
Han knep 3dje platsen,
genom att spranga 6 km på 23 min och 30 sek.
Trots att skosnöret gick upp på ena skon, vid de första löpande stegen.
Vinnaren gick i mål på 21 min.
Och tvåan på 23 min och 10 sek.
Tyvärr vet jag inte hur många som var startande, med det var nog en 10,000-tals.
Nä, men ett 100-tal kanske ? Månne de? I don´t know.
Målet för honom i år, var att komma bättre än förra året, alltså bättre än 17:e plats och 27 minuter. Men då stod han sist i kön.
I år gjorde han - som sin mor - tog för sig och ställde sig först i ledet.



Well Done min son well Done!

The two talking cats

Speakrar sökes

Har hamnat i en jättelååååång telefon köööö, jag har nämligen beställt en väska på Ellos, som jag har väntat och väntat på, i dag dök "den" "äntligen" upp i brevlådan när jag kom hem. JIPPIE!
....men den verkade en aningens sladdring i konsistensen.

Jag öppnade och inuti låg det en .......tunn kofta.
På etiketten på plasten står det "axelväska röd",
Jo - tjena för den väskan.
Besvikelsen har en hög faktor just nu.

Så medans jag sitter och väntar i denna roliga kö, som inte talar om hur många samtal det är före, (alla som har beställt något kanske få en tröja istället, då får jag nog sitta med luren här i örat i natt......) så kan ju skriva lite här så länge:

Jag håller på att rekrytera folk till vårt kära speakerbås till hemmamatcherna på Movalla.
Vi skall ha fyra grupper med fem personer i varje grupp.
15 personer till j18 gruppen är klara, förutom en speaker plats som är vakant i Grp 2.
och det återstår även någon plats kvar i gruppen för J20 som skall bestå av fem personer.

Det är inte det lättaste jobbet på jorden. Ett 15-tals personer har ringts upp.
Föräldrar till spelande då alltså.
3 nappade i förra veckan. Jag blir lika glad varenda gång.
”Ja, men det är ju klart att jag ställer upp, min son spelar ju i laget, kan det låta”
( bara jag slipper att vara speaker eller tidtagare)
En del samtal låter inte så, men har förklariga skäl.

I går ringde jag och tarrade några föräldrar igen, ytterligare ett napp.
1 plats står fortfarande tom.
Det blir några samtal till i kväll.
I går sa Ludvig:
- Denna månaden får du jäkla betala telefonräkningen, och så hytte han med näven som jag brukar göra när han pratar för länge.
Jag i min tur har blivit uppfostrad av min far att inte prata skit i telefonen alltför länge.
När det hade gått en kvart så kom han in i mitt rum, drog demonstrativt ut armen och knackade på klockan, och slutligen blängde på mig. Då visste man att nu var det dags att lägga på.
Gjorde man inte det, så gick det en stund, sedan blev det mer högjytt, så sa han högt:
-NÄE, nu får det vara nog, så kunde det hålla på en stund.

Sååååå, är det något som känner sig manad till att sitta i båset under J20 matcherna, så är Ni hjärtligt välkomna att höra av Er till mig.
Chansen kanske inte kommer igen, så passa på Nu!!
I första hand speakerplats och andra hand tidtagare.
OBS! Ni behöver inte ha ungar i laget, det går bra ändå.
Kaffe och kaka ingår, och trevligt umgänge.
Kostnadsfri utbildning får Du också, som kan leda till meriter för livet.

PS. Jag väntar fortfarande, jag lägger på om tio signaler

Seg söndag

Man är allt lite seg i köttet i dag efter Tommys 50-årsfest i går.
I säng vid 3-tiden och vaknade vid 7, omöjligt att somna om.
Jag låg och tänkte på att jag skulle nog inte tagit den där sista päronkonjaken vid 02,30 innan man cyklade hem.
Det var nog inte så smart, trots allt.


Undrar hur det gick för Veronica hon skulle vara i kyrkan 09,30 i dag.
Men trevligt var det, goe mat och dryck och bra musik, så dansbena kom igång.









Men snart måste jag rycka upp mig inför en familjeaktivitet på movalla.
Det nalkas träningsmatch mot Värnamo. Jag och Philip i båset, Dahn i kiosken och Ludde på isen.
Good Luck.

Domar-klack och dofta gott

Jag och Signe har varit å kollat på Ludde när han dömde i dag.
Värsta heja klacken. På domaren.

(Jag vet inte hur jag vrider bilden.....)

Jag tror vi har fått en supporter till junior-laget.

I går kom Dahn hem från Finland, han har tillbringat två dagar i vårt grannland.
Jag sa till honom att kan väl köpa hem denna flaskan om han får tillfälle.
Den finns nämligen inte i Sverige.



Absolut Berri Acai vodka smaksatt med granatäpple, blåbär och acaibär.
Men han kom hem utan, dessvärre.
Den fanns på utresan, men då fick han inte köpa någon.
Bättre tur nästa gång.

Men han kom hem med en parfym istället till sin tillgivne hustru.
Belle Dópium av Yves Saint Laurent

Doftade ljuvligt, nu får jag väl alla karlar efter mig.......

Tens och fika

I dag har jag fått TENS massage av Syster Sirpa på företagshälsan, det är små elektroder som man fäster på kroppen.
Nu är det inte jag på bilden, utan den är kapad från Internet.
Det är bara så att Ni skall förstå vad jag menar.

Anledningen till denna behandling var att det skulle lindra ryggvärken,( som för övrigt nästan är borta by the way, men jag var ändå nyfiken på denna metod.)
Den gav små korta stötar, i två olika sorters former i 20 minuter.
Det kändes knappt. Få se om det gör ngn nytta.

Men jag tycker att ryggen och bena är redo för lite dans och rock´n roll i morgon,
för då skall vi nämligen på 50-års fest till min kära svåger Tommy.

Vi hade ingen Kringla på jobbet i går eftersom det var så många borta, den hade vi idag istället.
Det var Ida som värd. Hon sa: Gud nåde om du inte gillar detta nu Jessica.
-Jodå bara det är choklad i.
Och visst var det choklad. Och visst var den underbar.
Hon hade inget namn på den, men jag kallar den
Kladdkaka toppad med after eight.
Innehållande: bl a massor med grädde, smör, och blockchoklad.
Jag hoppas att jag får receptet, för den var en riktigt 10:o poängare.

Det är inte lätt att bli gammal...

Hinner inte med att sitta här i dag egentligen, men jag tänkte i alla fall bjuda Er på en liten rolig historia som kom till min mail idag, från en gammal arbetskamrat.

Tre gamla damer satt på en bänk utanför ett äldreboende när en också gammal man kom gående förbi.
En av de gamla damerna ropade:
"Vi slår vad om att vi kan gissa din aktningsvärda ålder!"
Den gamla mannen svarade:
"Det finns inte en chans att ni skulle kunna det, era gamla fjollor!"
En annan av de gamla damerna sa:
"Jo, visst kan vi det. Ta av dig byxor och kalsingar så ska vi tala om exakt hur gammal du är."
Mannen blev först lite generad, men ivrig att motbevisa damerna, tog han av sig brallorna.
Damerna bad honom att först gå ett par varv framför dem och därefter hoppa upp och ner några gånger på stället, där han stod. Efter en stund ropar dom i kör:

"Du är näst intill på dagen 87 år gammal!"

Stående med byxor och kallingar nere på anklarna, utbrister den gamle mannen
förvånad:

"Hur fan kunde ni gissa det?"

Damerna slog sig på knäna och tjöt av skratt, samtidigt som de, åter i kör
vrålade:
"Vi var ju på ditt födelsedagskalas i går!!"

Jag floppar

Nykomlingen: Välkommen åter på 4;an, var ingen större hit, enligt mitt tycke å smak.
Så många bra skådisar å så dåligt program.

Dag 3

Mycket bättre i dag, så i morgon blir det jobb med smörgåstårta för invigning av det gemensamma köket.
Jätteskönt att kunna resa sig och vända å vrida på fläsket lite grann.
Många bra program på TV i dag. Halv 8,Idol, Berg flyttar in, och Nykomlingen; Väkommen åter. Allt på 4;an med reklam dessvärre.

Dag 2

Jag masade mig ur sängen i dag i en 90-graders vinkel, omöjligt att sträcka ut sig.
Jag gjorde ett ärligt försök att gå till jobbet, för jag tänkte att det kanske är bättre att röra på sig än att ligga hemma i sängen. Men jag gav upp.
- Du kan väl försöka åtminstone, sa den plikttrogne sonen Philip.
- Ja, men det är ju det jag gör, ser du väl, röt jag milt.

Jag missade motvilligt dagens måltid på restaurangskolan.
Philips uppgift dagen till ära var Hovmästare.
Vi hade bestämt träff där. Jag, syster Sandra och Gudson Johannes.

Nu har jag fått ligga hemma, det ända som har hänt är jag har bytt bort Ipren och in med Voltaren, på rådgivan av min andra syster.
Jag sa till Sandra att hon skulle köpa hem take away till mig och Ludde.
Hon mms;ade menyn, och jag valde laxen. Mums vad gott det skulle bli, jag låg å såg fram emot när hon skulle komma hem med detta väldoftande paket.
Efter en och en halv timme, ringde hon och sa, att laxen var slut.
Jaha, men då tar jag snitzeln i stället. Så låg jag och såg fram emot den istället.
Hon ringde och sa att den var också slut.
Jaha, men då tar jag vad som helst på menyn, för heaven sake.
Jag låg och fantiserade om vad det kunde va hon kom hem med finally.
Då ringde hon och sa att all mat plötsligt var slut.
Jahapp, det var den lilla drömmen, vad skall jag drömma om nu?
Medan dom satt och åt å glupsade i sig ur denna matsedel,
fick jag nöjja mig med en Keldas fisk-soppa, tetrapak, utgångsdatum för en vecka sedan.
Inte ens Sixten åt den.
Till efterrätt har det blivit Marabou Passion. Den var åtminstone go.

Ryggskott

Ryggskott vad är det ? Ett skott i ryggen, ja det kan man ju tro.

Nu vet jag inte i fall det är den åkomma jag har drabbats av, men jäkligt ont gör det.
Jag tror snarare att det är någon inflammation i ngn muskel, hur jag nu har kunnat få det, när den inte har används. (det kanske är det som är felet)
Jag kände av värken i går i bilen och i natt, men det var inte såååå farligt att jag gnällde och ojjade mig.

Men i dag har mina jobbarkompisar hört mitt beklagande, så Alma var barmhärtig och åkte hem och hämtade sin värmedyna som jag ligger på nu. Ibumetin eller Ipren skulle jag också ta, sa Benny, mata in bara, hela tiden. Det har jag gjort, i alla fall tre.

Speciellt ont gör det när man skall resa sig upp eller vrida på kroppen. Typ, gå på toan eller resa sig upp från stolen, då är det som knivar som sticker i ryggen.

Philip han lyfte in mina ben, stängde bildörren och skjutsade hem mig ifrån jobbet.

Jag kom att tänka på hur det var när min gamla mormor skulle in i bilen, samma visa var det för henne, fast det var mer kroniskt, stackars mormor, hon kunde inte ha det så lätt.

Kurvorna och inbromsningarna var kännbara. Komma ur bilen var ett litet h-vete.

Ludvig undrade om jag inte kunde skjutsa ner honom till träningen.
-nä, jo, det kanske jag kan. -men jag har fått ont i ryggen, och så såg han när jag skulle resa mig upp.

-Herregud det är väl inget att lipa för?

Men sen såg han ju hur lång tid det tog att komma upp från den varma soffan.

- Jag kan nog cykla.

- Med hockeytrunken ?

Då ringde han runt, till slut fick han tag på moster Sandra som kom och ställde upp med skjuts ända från Skåne. Nä hon är hemma ett par dagar nu.

Så jag fick låna hans dator här nu, eftersom jag har så ont.
Nä, det hade jag aldrig fått, om han hade vetat.

Tänk att gå runt med ständig värk.

Man skall vara glad när man är frisk.

Fy vad jag skall uppskatta det när jag bli av med den här skiten.

Så, nu har jag fått beklaga mig, lite bättre känns det allt.

Skåne dop

Nu har vi kommit hem från Sigrids dop.
Det var en fin gammal kyrka, en av Sveriges äldsta, tyckte jag prästen sa.
Hofterups kyrka.
- Titta vilket fint hus jag har byggt, sa Signe när vi gick in.
Signe hade klätt upp sig i fina diamant-öronhängen, som hon fått av moster Onka.


När prästen sakta sa att jag döper dig till:Bodil, Elisabeth......
Nä, tänkte jag, nu har han läst på fel papper,
men slutligen klämde han även fram Sigrid.


Johannes med flickvännen Sofia
Hon spelade "River flows in you"
underbart vackert på piano.



Men konditorn hade uppfattat namnet fel.
Siri, som Ni ser på den fina tårtan:

Sigrid och hennes faster Annika
(eller Annkida, som Signe säger)

Kusinerna:

(Ni kan klicka på bilderna för att få dom större)

Lördagen

De tre grabbarna i familjen lämnade för en stund sedan hemmet för färd mot Jönköping och Kinnarps arena. Det är Hv 71 som möter Brynäs i dag. Philip tog på sig sin Brynäs tröja.
-Ska du verkligen skämma ut i dig i den där, sa hans lillebror.

Jaja vi får se vem som går vinnande ur striden.

Det blev tyst och lugnt och skönt i huset. Jag och Sixten passade på att lägga oss i var sin soffa på altanen, och njuta, med en kopp kaffe och choklad.
Kanske den sista gången för i år. Altan Yogan alltså.
Jag kände att det blev kallt om snoken efter ett tag, så jag fick masa mig upp oviljanes.
Sixten låg kvar och tittade på mig med egna ögat, han undrade väl var som var viktigare än att ligga här.

I morgon går färden mot Skåneland, det är lilla Sigrid som skall till prästen och döpas.
Skall bli kul att krama om de små liven, känns som om det var ett tag sedan nu.
Undrar vad lilla Signe har att berätta. Jag skall ta med mig en påse med Ahlgrens bilar till henne, som hon kan ha i kyrkan. Det är lilla skånskans favoriter.

Nu skall jag snart ta en promenad, sedan blir det ett glas rödvin och laga mat.

Rödvinet skall hällas upp i det nyinköpta glaset från IKEA. Glasen får jag vara rädd om för dom var dyrare än vad jag trodde. Jag tyckte det stod 45;-/6-pack. OJ vad billigt, tänkte jag.
Men det visade sig att det var 45:-/st när jag kom till kassan. OJ, sa jag. Ingen återvändo.

Jag behövde ändå nya. Nä, kanske inte. Jo, det behövde jag nog, trots allt.

Vi var på IKEA i går på arbetstid. Jag och tre av mina arbetskamrater, Benny, Annika och Stefan. Jag tycker man skall få åka till a6 minst en gång i veckan på arbetstid.

Det var trevligt. Yes Indeed.
Jag köpte lite annat smått å gott också, så Benny fick tyvärr inte rum med sin 32 tums plattTV som han hade sett ut på Elgiganten. Jag kan dessvärre inte hjälpa att bagaget är så litet på firmabilen. Jag sa till Benny att han i alla fall kunde gå och titta på TV;n i alla fall.
Jo, det skulle han göra, och lyckligtvis var den slut.
Jag kunde andas ut.

Nu åkte vi ju egentligen i första hand för att handla in det sista till vårt gemensama kök på jobbet. Ida fick sin träd, finally.

Maten i kväll blir Salamifylld fläskfilé.

Bastun skall på, så jag blir ren och fin tills i morgon.

Ögonbrynen skall också färgas. Det gör jag nu, så kan färgen sitta på när jag går min promenad.
Det blir bra.

Boktips

Nu har jag precis sträckläst ut en bok, det tog inte många kvällar, jag blev förvånad själv. Plupp så var den slut bara.

En bok som får en att pussa lite extra på sina barn.
Varken dom vill eller inte.
Säger dom: Vad vill du? eller stick! så pussar man ändå. Tills man får en smäll.
Boken heter "När livet stannar" av Malin Sävstam
Handling:


Jag vet nu att man inte dör av sorg, skrev Malin Sävstam i sin dagbok nästan ett år efter flodvågskatastrofen, då hon förlorade två av sina tre barn, sin man och tre nära vänner. Då hade hon gått igenom en tid när hon kände det som ett straff att hon själv hade överlevt. Nu har hon skrivit en oerhört gripande bok om vägen tillbaka till viljan att leva. Där finns oändlig smärta och kaos, men också spirande hopp och okuvlig livskraft. En lång rad privata och professionella vänner har stöttat Malin och sonen Axel under de svarta åren efter katastrofen. Boken om dem kan i sin tur vara till hjälp för människor som drabbas av stor sorg.

Louise – författarens präst och psykolog, skriver följande läsvärda rader, i eftertexten.

"Det handlar om ett förhållningssätt.
Livet är det vi lever just nu.
Ändå ägnar vi orimligt mycket tid och kraft åt att älta det som har varit och bär på en tung skulbörda över det liv som ha förflutit.
Eller också oroar vi oss för det som skall komma, vad som ska hända i framtiden och hur vi skall klara oss.
Vi planerar och funderar på allt det där vi ska göra när barnen har flyttat hemifrån, när vi har separerat, bytt jobb, gått ner i vikt, eller i ålderspension.
Genom att hålla på så tappar vi energin och förmågan att leva livet nu.
Om vi inte kan vara närvarande i det som sker just nu, missar vi själva livet.
Livet är så sårbart och samtidigt så starkt och underbart.
Det är mellan dessa poler vi sak forma våra liv.
Du är inte ensam.
Någon går vid din sida!"


Jag tycker boken var väldigt lättläst, och välskriven, mycket gripande.
Rekomenderas.

Jossan & Signe

En underbar bild tycker jag på Jossan & Signe från Jossans konfa i Stockholm i augusti.
Vem har tagit denna bilden? Inte jag, inte pappa, inte mamma, inte Onka, kan det vara du Sandra ? Eller är det Du Veronica? Ett pris för veckans bild ligger å väntar.

Signe avgudar sin kusin Jossan, och vice verse I presume.

Jag sitter å väntar på att Ludde skall komma hem från träningen, den slutar 21,45, vad är han ?
Regnet fullkomligt öser ner utanför.
Dahn ringer hem, han står utanför Movalla, inte en kotte finns här längre, säger han.
Han har varit där i över en timme, men kommer inte in, låst överallt.
Han behöver ha med sig Luddes hockeytrunk hem, för den skall med till Jönköping och skolan i morgon.

Nu kom dom visst.

Nähe, det var visst bara Ludde.

- va ä pappa nu då ?

- det vet la inte jag, jag har inte sett honom.

ja herregud

Elvis

Dagens rätt

I dag bjöd jag min kära Mor & Far till Restaurang Åkanten, skolan där Philip serverar på tisdagar för tillfället.
När jag kom satt redan mamma och pappa på plats, dom hade kommit i god tid.
20 minuter innan.
Jag gick in till dom och satte mig vid bordet.
Men det skulle jag inte ha gjort.
- Du skall vänta vid entrén tills någon kommer och placerar Dig, sa Philip.
Så det var bara att resa sig upp igen, och lomma i väg tillbaka till entren, börja om från början, och vänta tills Philip kom.
Men han gick ju efter mig med pekpinnen, så det var ju ingen större väntetid.
Men folk undrade nog vad vi höll på med, för katt o råtta-lek.

Dagens Meny;




Förrätt Jag, pappa & Dahn tog denna goda Carpaccio, mamma tog skinka- och melonsallad
Middag:Mamma, Pappa och Dahn tog Lax m. dillstuvad potatis, jag tog ryggbiffen nedan

Jag och Pappa tog Efterrätt, upp med knapparna i brallorna bara


(aningens suddig bild)
Allt var delisios.
Pappa hade ett litet minus att dela ut, han ville ha en starköl till maten.
Men det serverades endast på kvällstid.
Man annars var allt till belåtenhet.

Testing, testing

Har satt klorna i Luddes skol-dator, passar på att testa den lite nu när han inte är hemma. Lösenord ?
Jag skrev i något. Plupp, det gick igenom. Va enkelt.
Det skall jag inte tala om för honom.
He will kill me, if he find out.
En liten lattjo liten pryl, mycket snabbare än min.
Jag får inte lämna några spår.

Annars har det inte hänt ngt speciellt kul att förtella i dag.
Det blev en tv-kväll med Halv åtta hos mig, och Ullared.

Bröderna

Måste du skriva så mycket om Ludvigs bravader på Bloggen, han är ju så himla goe och härlig den ungen, det kommer inte fram riktigt, sa en bekant jag träffade på häromdagen.
Gud skall veta att vi älskar våran lille lustigkurre och spjuver med glimten i ögat, som det sker så mycket kring.
Varje dag, är det något roligt eller mindre roligt som händer, och ibland skriver jag om det på bloggen, och ibland inte, och det bekommer honom föga vad jag skriver eller inte.

Jag älskar båda mina ungar precis lika mycket, var och en på sitt sätt.
Dom är så otroligt olika, både till utseende och sätt. Ibland undrar jag hur det kommer att bli när dom blir äldre, kommer dom ha kontakt, ringa till varandra lite då och då?
Dom kanske t.o.m hjälper varandra när dom blir äldre, med tex bygga altaner eller måla om huset, och sköta om morsan å farsan.



Häromdagen spelade dom bandy härute på gatan ihop, jag skyndade mig och plocka fram videokameran. Det tillhör liksom inte vardagen att dom gör något tillsammans.
Och ännu sällsyntare – att dom var sams när dom kom in.

Det enda (och den är inte så liten) aktivitet vi har tillsammans hela familjen är hockeyn.
Philip å jag sitter i sekretariatet, Ludvig spelar, pappa Dahn tittar på.
Fantastiskt roligt, tycker vi allihop, lyckligtvis.
I dag har den inletts. SIS mötte HC Wettern på hemmaplan, och gick vinnande ur striden, med 4-0, endast tränings match men ändå.

Ullared och Hyttan

Jag och Philip tillbringar fredagskvällen och delar av lördagen i Hyttan.
Mamma å pappa har precis lämnat. Vi seglade förbi varandra i Gällared.
Vi tutade och vinkade, men mamma tittade bara rakt fram, jag fick ringa till pappa och säga;
- Såg Ni oss ?
– Nä, Vilken bil hade ni?
Som om det spelade ngn roll, dom hade inte sett oss ändå.
Men mamma hade städat å bäddat så fint, Thailandsbädding; stramt och slätt, i våra sängar.
Hon hade putsat fönstren också, på utansidan, jag sa till pappa att det var onödigt eftersom vi bara kommer att se fönstren i morgon mellan kl 11-15 , alltså fyra timmar.
Efter det stänger vi igen.
I kväll när vi kom var det mörkt.
Sorry mamma, gott arbete men förgäves.
Gud vet att du är god, men du är för snäll, oftast.
Philip skulle egentligen på inspark i dag, till Hillerstorp av alla ställen, man fick lägga 100 kr så fick man fri sprit.
Men Ullared och stugan lockade mer. Lucky meee, än så länge.
Philip hittade tre snygga jeans ( provade 8 par), ett headset, mus, musmatta, och sist men inte minst högtalare, som vi har invigt med Winnerbäck på högsta volym här i hytta, han spelade även ”River flows in you”. Det är jag som spelar, sa Philip och låtsades att han spelade piano, men den låten är underbar, sök på youtoube får ni höra….
Själv hittade jag ingenting, jag hade trott att jag skulle hitta en likadan ”Ferrari-väska” som hon från Ryssland i ”Halv åtta hos mig” det är KANONIS alltså.
Men jag hittade ingen liknelse, får leta på Åhlèns. Det enda jag köpte var öronsnäckor och en necessär . Jag hittade en snygg jacka till Ludson också, som jag la i min lilla varukorg, take it or leave it, vi får se i fall den duger, men jag satsade 129 kr på att han tycker den är snygg, vi får se i morrn.

Dahn - pappsen är hemma och är sjuk i influensa, Ludson tyckte att han kunde följa med till stugan så han kunde ha fest hemma, men så är inte fallet.
Ludson har varit snylte hela veckan också, så det gäller att vila upp sig till första hockeymatchen på söndag.

God Natt. Puss å kram på Er

50-åringen

Bilden är dagsfärsk, och tagen i Linneryd.

Vi grattar min svåger Tommy idag, grabben till höger! Visst ser 50-åringen ung och fräsch ut?
Grabben till höger är hans son Johannes, som också är en cooling.

Besiktning och fika

Idag har jag varit och besiktat bilen, det var första gången som jag inte fick någon tvåa och ombesiktning.
Kan det bero på att jag smidde om till kortkort och högklackat på toan på jobbet, och målade läpparna röda ?
Jättetrevlig var han i alla fall.
Hälsade mig hjärtlig välkommen och frågade om jag ville ha kaffe.
Jag sa att vi snart skulle fika på jobbet.
-Ja, jag ser att du har köpt fikabröd.
Han såg tydligen min brödkasse där bak i bilen, men det var frallor hem.
Har fått dille på att köpa färska frallor hem varje dag från Stigs, en dyr och dum ovana.
10 st för 39:-. Detta får inte bli någon vana, har jag sagt till mig själv, men det har pågått varje dag i två veckor nu.
Det kanske inte är så farligt dyrt föresten. Men det går åt tio varje dag.
I alla fall så sa jag till honom att jag har köpt fika för att vi skall fira att bilen har gått igenom.
Han log ett hånfullt leende, och slog med hammaren extra hårt så rosten flög åt alla höll, på min lilla Golf 97:a. Dom kör ju med någon sorts puff också, så bilen far ju att alla håll och kanter.
Men den höll för det trycket med, gamle Bettan.
Han sa att jag hade fått en 2;a i fall jag hade bott i Stockholm, på registreringsskylten JON (har jag). Jag fattade inte vad han menade. Han förklarade att JON är ett fult ord.
Jaha, sa jag det har jag då aldrig hört. Jag får googla på det.
Men nu gick den i alla fall igenom, kanske tur att man bor i Småland då.

Idag var det jag som hade ansvaret att det stod fika på bordet i föreningen Kringlan.
Jag bjöd på en egenhändigt komponerad fika dessert.
Chokladpudding m. banan, hallon å grädde
Jag kom inte på något bra namn.
Men den föll i god jord. Jag fick inga poäng, men alla sa att det var smarrigt.
Underst chokladpudding, sedan ett lager med mosad banan, sedan ett lager med hallon, överst grädde toppat med lite kakao.

Data å mat

Pust å stön har precis blivit klar med Luddes datamaskin.
Jag har formaterat om den, för han gnällde över att den var seg.
Dock saknar jag skivor till denna dator, så jag tog en gammal XP skiva som jag hade hemma, det funkade bra. Men drivrutiner saknades så dom hämtade jag på Dells hemsida.
Det var bara det att ljudkortet och grafik kortet inte installerades, och det är ju ganska bra i fall det funkar.
Två utropstecken lös röda i enhets-hanteraren.
Så det är det jag har hållt på att bråka med i ett par dagar.
Jag tog med mig eländet till Värnamo igår för jag tänkte att jag skulle lämna in den, hos någon som kan.
Då kom jag på att jag hade en gammal skiva till hemma, som kanske kunde skulle fungera.
Ivrig hem med maskinen igen och testa.
Plupp, så försvann ett utrops-tecken från ljudkortet. Ett problem löst. Var det så enkelt?
Nu bara grafikkortet kvar.
Laddade ner varenda drivrutin som fanns att hitta på Dells hemsida, på den modellen som skulle finnas i burken.
Inget matchade.
Nähepp, tänkte jag. Jag får väl ta med mig datorn till Värnamo igen då.
Jäkla kånkande på den där gamla tunga pjäsen.
Näe, jag skall banne mig skruva upp locket och se vad det står på grafikkortet innanför locket.
Visste inte ens hur ett sådant kort såg ut, in och googla bara.
Herregud vad mycket grejer det fanns därinne, att det bara kan fungera, helt otroligt.
Men jag hittade det och tog loss det. Det stod ATI, det var inte alls det som stod i mina papper vad som skulle finnas i datorn.
In på Dells hemsida igen och ladda ner alla drivrutiner till ATI. Det var 4 olika.
Inget napp...... förrän den sista filen,
Plupp, så startades datorn om. Och vips, så togs det andra utropstecknet också bort.
Allt löst! Kände mig som värsta Lisbeth Sallander. Sparade 600 spänn där.

Varje tisdag 8 veckor framöver är Philip en av dom som serverar på Restaurang Åkanten, så det blir ju att äta där nu alla tisdagar.
Så även i dag var det tänkt, jag raggade med mig Benny och Roberth från jobbet.
När vi kom in stod Philip i dörröppningen och motade Olle i grind, näven ut och blockerade
-Har Ni bokat bord ?
- Näe, sa jag.
-Sorry, det är fullbokat, sa han
-Va? Du skojar, det har det aldrig varit innan.
Kan det vara så jäkligt?
Jag stod väl och tjafsade ett tag och hade tydligen svårt att fatta, för till slut kom hans lärare Jorma och försökte hjälpa Philip med sin störiga gäst som hade svårt att tro att det var fullt, trots att det inte satt en kotte i lokalen. Det hjälpe inte ens att säga att vi äter fort.
Ja, jag skall boka bord nästa gång.
Dahn sms;ade 40 minuter senare och frågade i fall vi inte fick plats ,” Jag sitter här själv och äter nu”.
Jaha, han fick minsann plats, det är skillnad på folk å fä.
Skall ta ett snack med Jorma igen.

Unik chans

Det har varit full rulle i veckan med föräldrar-möten och datorer som har krånglat, så jag har inte hunnit med min lilla blogg.

Philip han är bekymrad över sina långa dagar på skolan, han går till halv 4 varenda dag, t o m fredagar. Han är inte hemma förrän 16:20. Vid 17-tiden klampar föräldrarna in.
-Det är inte många minuter som man får vara själv hemma, hörde jag han beklaga sig över per telefon till någon kompis.

I dag kom chefen in i rummet och erbjöd mig en unik chans i en skådespelar-roll.
Vi skall nämligen spela in filmer om våra produkter.
-Jag tror att du skulle passa utmärkt! sa min chef.
Jag sträckte lite på mig, rättade till håret, och lutade mig en aningens för mycket bakåt i stolen.
-Tror du verkligen det ? Jao kanske det, kanske det, varför inte?
-Ja, det tycker jag absolut du skall hoppa på. Det kommer att gå fint sedu.
Jag berättade för Roberth (min kollega över väggskärmen)
-Jasså, är han så desperat? Han har alltså fått napp till slut. Han har ju frågat alla, och det är inte någon som vill ställa upp.

Elvis