Det går i ett

Min son sover nog som Törnrosa - i 100 år -efter denna avslutningen.
Det har gått i ett, som för alla andra som slutar 9:an eller ta studenten, antar jag.
Han är drabbats av en dunder förkylning, men det hindrar honom inte att gå ut i sina tunna tygskor i dag igen.
Nu står han och sina klasskompisar och grillar i regnet hos en kompis, sedan skall det bli Linneryd.
Jag ringde honom i dag vid 12-tiden, då hade han precis gått upp.
Han kraxade som en kråka, jag hörde inte ett ord av vad han sa.
Han la på. Det gjorde jag med.
Vi fick inte ut något av samtalet varken han eller jag.
Jag funderade på, i fall jag skulle skicka ett mail med mina frågor till honom,
men det är fullständigt meningslöst.
När skall han hinna läsa det ? och mina frågor om allt som har hänt, dom kommer att bli obesvarade.
Jag får vänta några dagar tills han har fått tillbaka rösten igen.
Jag befarar att dom blir lika obesvarade då...