Öppet hus

I går var jag, som så många andra föräldrar som har barn i högstadiet, på Fågelforsskolans Öppethus.
Jag gick runt lite och kollade i klassrummen, jag blev yr. Det sprang ungar överallt.
Jag försökte hitta min son. Jag kände mig iakttagen av honom, kände att han såg mig, men gick motsatt väg och försökte ignorera mig.
Jag frågade alla jag mötte i fall dom hade sett honom, men det var ingen som hade gjort.
Jag träffade Rasmus och Martin, dom sa –Ja, men Ludde han har ju åkt till Värnamo och skulle träffa sin tjej.
Jag kände ett styng av irritation. Hade ungen åkt till Värnamo? Vi skulle ju ha utvecklingsamtal kl 19.
Jo, det gjorde han bestämt, sa dom.
Nä, sa Rasmus, vi bara skojjar med dig, han är här någonstans.
Där är han ju.
Pust ut.
-Hej Ludvig, nu är jag här!
- Ja, jag ser det, och så gick han.
- Vänta lite! kan jag få prata med dig ?
- Vad vill du? Och så gick han igen. Vände sig om, och frågade efter pengar.
-Bra tack, du kan gå nu..
- Jag vet inte vad jag skall ta vägen, sa jag, och följde efter honom.
- Jamen, du kan ju inte följa efter mig, fattar du väl. Hejdå.

OK. Där stod jag själv och såg dum ut. Hade ingen att prata med.
Jag måste ju stanna till 19, en kvart kvar.
Yrade runt lite till. Där såg jag någon bekant. Kusin Åsa, hon stod och pratade fotboll med några.
Henne kan jag ställa mig bredvid en stund. Kanske kan lägga in någon kommentar.
Alltid lika roligt att träffa kusin Åsa, hon är rak och ärlig, inga knussligheter. En Palmare.
Vi stod och pratade en stund, sedan dök vår gamle klassföreståndare i högstadiet upp också, Margaretha Fredén.
-Här står ni två, som om tiden har stått stilla, sa hon.
- Ja, och du ser lika fräsch ut fortfarande och doftar Cloé, sa Åsa och jag.(men det gjorde hon inte för den parfymen har tyvärr utgått)
Tänk att det år 25 år sedan vi gick ut 9:an, och så började vi prata gamla minnen.
Åsa drog givetvis upp när jag fuskade på engelskan. Jag kan berätta hur det gick till för jag har hört det så många gånger nu.

Vi hade då engelska prov och jag satt bredvid Line, det gjorde jag både på Franskan och Engelskan.
(Hon var så irriterad på mig för jag lånade hennes suddigum hela tiden, hon hade så många fina sudd och pennor, och var en stor samlare av dessa, lådevis hade hon hemma)
På andra sidan satt Klas, och retade mig. Han höll alltid upp pappret när han skrev, så jag inte kunde tjuvtitta. Han var bättre än både Line och mig.

Proven delades ut , fylldes i , men det var en fråga som var lite knivigare än de andra.
Four fifteen minutes makes one ……….(hour , var rätt svar )
Hm, vad kunde det vara ? Jag sneglade lite på Lines papper. Hon hade inte heller fyllt i ngt.
Det måste vara en svår fråga. Line var duktigare än mig både i Franskan och Engelskan.
Sneglade lite till. Nu hade hon jädrar i mig fyllt i.
Cake.
Four fifteen minutes makes one cake! Japp, där satt den! Det blir kanon!


När vi fick tillbaka proven några veckor senare, så satt man på helspänn som man alltid gjorde, när det var dags att få reda på hur många poäng man hade fått.
Fröken Margareta gick igenom provet, och sa inför klassen:
-Denna gången var det två stycken som hade skrivit lite roliga svar. – Samma felaktiga svar på samma fråga.
Konstigt? Vem kan det vara som har gjort så ? tänkte man.



..