Filé på altanen

Kvällens middag bestod av oxfilé med bakad potatis. Vitlökssmör. Sallad och lite annat smått och gott, i det fina vädret.
Vi invigde altanen med denna superba måltid.
Oxfilén var medium, på gränsen till blodig. Mums!
Jag satte på lite braig musik, som Ludvig ändrade på. Jag ändrade igen.
Jag sa- När jag spelar denna låten så tänker jag på Dig. (Hey! Soul Sister med Train)
Det ändrade han kvickt.
Han sa: Jag sätter på en låt som påminner om Dig:
- Nu du kärring får du ta och dämpa dig, jag orkar inte höra på ditt tjöt ( med Björn Rosenqvist)
Men han ändrade sen till Det vackraste jag vet med Cecila Wennersten. (Under pistolhot)

Philip hade klätt upp sig i kostym med slips (som var felvänd men det spelar ju ingen roll).

Ludvig gick som en äggsjuk höna fram och tillbaka och frågade när maten var klar.
-Är den inte klar inom 5 minuter så kokar jag makaroner!

Våra Söner. Så Olika.

Ludvig började äta 5 minuter innan vi andra hade satt oss till bords.
Det resulterade i att han nästan hade ätit upp innan vi hade satt oss.
Philip utbringade en skål, kvällen till ära.
Och vi började äta.
- Skål, sa Ludvig och gick.
Jag blev irriterad och sa att han får sitta kvar tills vi har ätit.
- Jag tänker inte sitta kvar här och glo, en fredagskväll. - Bara så att Ni vet!
- Jag tror att jag snart går och byter om, sa Philip