Skor

I dag har jag och Dahn besökt den nya skoaffären i byn.
"Sko-centrum" heter butiken.
Det blev dyrt.
Jag är inte intresserad av skor egentligen, ännu mindre att köpa några, men har fått för mig att att ett par med klack på, vore inte så dumt, men inte hittat några, har bara varit inne i en affär förvisso, men ändå.

I går kom jag på att det har ju öppnats en ny butik, jag förbi när den korta kvälls promenaden intogs, och i skylten hittades ett par.
Dom var väl rätt ok.


I dag gick vi in för att se vad dom kostade.
689:-
Det kostade nästan alla pjux.
Dam som Herr, i alla fall dom jag tittade på.
Tycker det är lite mycket pengar, om man tänker på att man bara kan ha dom ett par gånger innan man får skoskav, vilket jag brukar få.
Ganska ofta.
Gick och velade ett tag. Men slog till ändå.

Man skall skämma bort sig, så länge man ha sig.

Dahn hittade ett par med en gång.


-Det är konstigt, sa föreståndaren för butiken.
Alla karlar som kommer in här bestämmer sig med en gång, medans kvinnorna går omkring och velar.




Dessa sköna ingångna innetofflorna slängs inte riktigt än, det är bara att hälla i lite lim.
Jo, dom kommer att slängas nu, tyvärr.
Gamla polare, som har hängt med i 6 år varje dag. Lika gamla som Sixten är dom.









Ungarna behöver också skor, så jag knäppte lite kort med Dahns telefon, för att kunna visa några exemplar.
Dahn tyckte att dom gott kunde åka ner själva och se ut några skor.
Och med lite eftertanke, så hade han ju rätt.
Men jag vet ju att detta kommer inte att göras.
Därför tänktes det ut, att lyckas man med bedriften att få med ett par på bild, som dom tycker om, så kanske dom får tummarna ur, så att säga.

Men det kanske såg lite dumt ut, där jag stod, och knäppte med Dahns lite äldre modell av mobil, som lät i hela affären.
Ja, nu hann jag ju inte ta kort på ALLA skor i affären, men fyra hanns nog med innan min man tyckte att nu får det väl ändå räcka.