Hon arbetar på flitigt, efter sex timmar utan paus frågade jag i fall hon ville ha lite kaffe, hon sken upp och svarade:
- jachomiza.
Jag tolkade det som ett nej, och fortsatte peka några timmar till.
Nä, skämt å sidor, det är min mor, hon är inte Polska utan kommer från de djupaste skogarna i småland. Närmare bestämt från Sjöoset i Siggaskog i Vrigstad, i ett rött litet hus utan toa och rinnande vatten, men med kossor och grisar.
När vi barn bodde hemma och var lata, och inte ville hjälpa till sa hon:
- Tänk när vi var små, vi fick minsann gå ut och mjölka kossorna klockan fem, och när det var vinter så var det så kallt, att när vi skulle skura golvet inne, så frös vattnet till is, och sen fick vi gå flera mil till skolan.
Undrar i fall det verkligen var sant.
Hon är en jäkel på att tapetsera. Vi har hållt på hela dagen.
Utan att bli osams en enda gång, men det kanske beror på att jag målade på min kant, och mamma höll på med sin tapetsering alldeles själv.
Tack älskade mamma för hjälpen!
Inlägg
1 kommentar:
hälften sant ,det var din mormor som fick sköta allt när morfar låg inkallad i Kiruna under andra världskriget,det var "varjavinter"Anita o jag var små,det var tufft för mor Helena,men hon klarade det .men när vi blev äldre fick vi hjälpa till med allt inne å uti i ladugården,men det var lek också,vi hadde roligt med grannungarna .Det blev fint i hallen ,Jessi,tur att tapeterna hänger kvar ,Dahn väntar väl på att få sätta upp sitt älgahuvud,det blir "Kanon" Kram från Mama
Skicka en kommentar