40 åringen å chefen

Vi var och överraskade vår jobbarkompis Ronny igår som fyller 40 i dag.
Vi var väl ett 10-tal personer som stod i köket och gömde oss när han kom hem.
Nu måste vi vara tysta, sa vi.
-Åh! Vad fint du har städat Älskling, hörde vi att Ronnie sa till sin fru nerifrån.
Så kärvänligt.
Tur att han inte skrek: -Det var hemskt var det ser ut här i huset! Kunde du inte passat på att städa lite när du ändå har gått här hemma å slått dank, VA?
Men det skulle Ronnie aldrig göra, han är inte sån. Han är en snäll å rejäle karl!

Han trippade uppför trappen och fick syn på oss, han blev förstummad och undrade vad hans jobbarkompisar gjorde i hans kök?
Men vi började sjunga å då fattade han.

Vår chef har sina ljusa stunder, inte när man löneförhandlar, men annars kan man få sig ett gott skratt åt honom, och när han berättar sina historier.
Som igår på uppvaktningen, när han berättade om sin mamma och pappa som har blivit till åren komna (80+), och därmed krämporna.
Nu hade hans pappa trillat ute i halkan förra veckan, brutit bena och legat på sjukhus, hans mamma är lite av en hypokondriker och samtidigt har det börjat snurra lite för mycket i skallamentet.
Och ovanpå detta har dom en livlig svart storpudel.
För någon dag sedan var det time att hämta hem sin pappa ifrån sjukhuset, med kryckor rullatorer och allt, som skulle in och ut ur bilen.
Samtidigt som han skulle iväg på ett kundbesök som krävde förberedning som han hade missat bland allt elände, så lite stressad kände han sig allt.

"Det är ju inget handikappvänligt hus dom har, så att få Farsan uppför trappen å in i hallen med alla kryckor å bråte var inte så smidigt,
då kom hunden mellan bena me, och var överallt å stirrade bland rullatorer o kassar o resväskor.
-Ta bort hunden, skrek jag. Har ni inget ni kan ge honom.?
Jojo- sa farsan ge honom lite hundgodis.
Så jag tog en näve hundgodis och slängde ut överallt.
Morsan stod å tjatade i ett hörn:
- har ni varit på apoteket, har ni varit på apoteket ?
Hunden hade ätit upp godiset, och ville ha mer.
-Plats! Sätt Dig! Sitt! sa jag.
Då satte sig morsan tyst, i soffan i stället för hunden.
När jag skulle gå, frågade farsan i fall jag kunde hjälpa honom på toaletten.
Det är ju ingen stor toa dom har, så att få in alla redskap i den, va inte lätt.
Till sist skulle vi bara bädda soffan nere, så jag ropade till morsan som var på ovanvåning i fall hon kunde slänga ner lakanen, då slängde hon ner hans vanliga kläder i stället.
Soffan var för låg, se den fick vi lägga massa böcker under.
-ojojoj, jag undra HUR jag skall komma upp på toan själv i natt, sa farsan. "

Hujedamig, det kan inte vara lätt att bli gammal…