Vara eller icke vara

Ludde var på spelarmöte i går på Movalla för info. om Juniorerna och A-laget.
Jag frågade hur det hade gått, när jag hämtade honom.
Han svarade inte.
Han svarar knappt inte på några frågor för tillfället.
Jag stannade bilen och sa att jag kör inte en meter till om du inte svarar.

- Det blir inget J-lag nästa år. Kör Nu! sa han samtidigt som han fipplade med sin mobil.
- Va? Va är det du säger?
- Det hör du la! Det blir inget J-lag, säger jag.
- Det kan inte stämma! Varken något J18 eller J20?
- Nähee, sa han väldigt frånvarande.
- Vad sa dom då ? Jag började sakta ner igen.
- SIS går i konkurs, och dom har inte råd med ett J-lag, punkt slut. Kör på nu då, jag har brått!
Jag kände hur adrenalinet växte i kroppen.
-Vem var det som sa det ?
-Jag vet inte vem det va, det va ngn flintskallig gubbe.

Jag såg mig själv gå upp på kommunalkontoret och slå näven i bordet, och undra vad F.N dom håller på med!
Inte vet jag om det är kommunen som bestämmer, men någon måste man ju skälla på.
I och för sig skall man väl inte ta för givet att det finns tränare, en ledarroll tar ju väldigt mycket tid, och det går ju åt några stycken.
Men den ekonomiska biten hade jag svårt att förstå när det är över 30 ungdomar som brinner för hockeyn, och dessutom ett J20 lag som kvalade till Div 1, osså finns det inga pengar.
Jag får börja med insamling! Bössor, knacka dörr. Skänk en slant till ungdomshockeyn.

Jag satt förstummad. Inget J-lag! Hur skall detta gå med alla grabbar som vill spela hockey, och inte minst, hur skall jag klara mig utan att se sonen spela hockey på helgerna?
Det gick runt i huvvet. ojojoj
Då fortsatte han.
-Svalle blev arg, och Pia med. Per Bunnstad var där och tog kort och antecknade mycket, så gå in på skillingaryd.nu för där står nog något.
Jag var inne flera gånger när jag kom hem, men där stod inget.
-Vad sa alla då, var det inte upproriskt tillstånd ?
-Jodå, fyra från vårt lag skall sluta direkt, och två i a-laget, två stycken gick ut och var förbannade och smällde igen dörren.
- HerreGud
- Japp, så är det.
- Nu jäklar, ska jag ta tag i det här, så kan vi ju inte ha det.
- Åååå vad skall DU göra åt saken, om jag får fråga ?
- De ska du få se eller höra, nu jävlar!
Jag ringde Bonnie, inget svar. Jaha nu går hon där hemma och är lika uppretad som jag säkert.
Ringde igen.
- Ja, det är Bonnie.
Hemskt vad hon lät lugn.
- Har du hört?? Blir det verkligen inget J-lag ?
- Vadå? Det är klart det blir, antingen ett J18 eller J20.
- Ludde säger att det inte blir nåt.
- Jamen han driiiiiiver ju med dig.
Upp på Luddes rum, där jag ställer mig vid hängandes vid dörrkarmen med sparbössan dunkandes mot näven, och blänger ilsket på min son.
Han tittar på mig
-Har du svalnat å, eller? Hahhahhahohoho. HerreGud du måste väl tåla lite, fattar du la.