Kryssning och vikt

Den rätta blogglusten infinner sig inte för tillfället, så jag reserverar mig för eventuella glapp mellan inläggen.

Nu har i alla fall jag, mamma och en väninna till henne bestämt att vi skall åka på en kryssning till Åland.
Vi skall kolla vad Philip har för sig på båten. Jag vet inte i fall han skrek av glädje när jag frågade honom i fall vi var välkomna, men men.
Nu har vi alla fall bokat denna lilla minitripp med Birka Paradise. Vi betalar 560:-/pers. för en 3-bädds i hytt med havsutsikt (viktigt), buss, smörgåsbord med vin el. öl, och frukost.


Det va la inte så dyrt, tycker jag.
På måndag så åker vi kl 10,00 från Jönköping, vi kommer till Sthlm vid 15,30-tiden, då hinner vi checka in och gå en tur i Gamla Stan.
Kl 17,30 så måste vi gå ombord om vi skall men färjan.
Så jag få ju hålla lite koll på mamma så hon inte kommer bort, eller vi får nog hålla koll på varandra, för ingen av oss är utrustade med något som helst lokalsinne.
Klockan 18,30 så intar vi smörgåsbordet, sen får vi la ta något gott å dricka, och se om det finns några trevliga människor.
Om allt går som det skall, så är vi i land igen på tisdagen vid 16-tiden.
Det skall bli trevligt med lite omväxling i vardagen.

För Er som undrar hur det går med vår vikt-klubb på jobbet, kan jag säga att det går sådär.
Vi inne på den tredje veckan nu, och min statistik ser ut så här:
Vecka 11 = -0,1 kg
Vecka 12 = -0,5 kg
Vecka 13 = -0,1 kg
Det går neråt i alla fall…..
Men skall man hålla på att gå ner 1 hg skinka varje vecka så får man hålla på i 40 veckor om man skall gå ner 4 kg, har jag kommit på.
Det är väl ganska lång tid, för att var avhållsam från allt det goa, tycker jag.
Men jag kan trösta mig med att det går ganska trögt för de andra medlemmarna också.
I morgon skall vi smörja tarmarna med lite våfflor å grädde, kanske det som saknas?
Vi testar!

Solskens lördag

En underbar dag har det varit i dag, synd att man har varit lite lätt bakis, annars kunde man ju gjort än väldans massa nyttigheter, tex fixat å donat i trädgården, men i stället har jag suttit i solen med en kaffekopp och näsan i vädret, och tänkt på gårdagen. Men lite buskar har jag faktiskt ansat.

Jag får lite ångest när jag tänker på att jag försökte sära på ett romantiskt omslingrat par på dansgolvet. Dom dansade en foxstrot. Jag älskar att dansa foxtrot med någon som kan.
Och det kunde han, eller paret, men det var han jag ville åt.
Det såg så fint ut. Men han ville inte dansa med mig.
Han ville hellre dansa med sin fru, så jag fick gå tillbaka slokörat och sätta mig på bänken med min väska i knäet.
Då är det bra att ha syrran. Hon satt där också, så jag slapp sitta själv och deppa.
Hon tyckte jag skulle vänta till dansen var slut och bjuda upp och inte avbryta dom, mitt i.
Dansen tog slut och det kom en tryckare till.
Men han gjorde inget tecken på att byta partner, så jag fick sitta där jag satt.
Tänk om jag möter honom på Ica?
Skall jag ducka bakom hyllorna, eller låtsas om som om det regnar?
Han lär nog känna igen mitt face. Det är nog bäst att vända, betala snabbt å gå ut.

Det var roligt på förfesten, vi var hos Micka Björklund en runda, hon kunde sjunga hon.
Hon är bra på allt.
Hon ledde "Pärleporten" med en sån inlevelse att Kjell Lönnå framstår som en väldigt blek körledare i jämförelse med Micka. Hallelujah!

Och min store älsklingsson Philip går här hemma och packar sin resväska.
Han skall ut till havs.
I två veckor skall han vara borta från sin lilla mamma.
Han och en klasskompis skall praktisera i köket på Birka Paradise, som går på Östersjön mellan Stockholm och Mariehamn/Åland.
Oj, vad det kommer bli tomt utan honom här hemma!

Min lille älsklingsson Ludvig är ute på tu man hand med sin svärfar i dag, undra vad dom pratar om?

Krämpor, en fredag ? Nä

Jag har haft träningsvärk i dagarna 3, det började i tisdags med att Ida visade lite bra övningar man kunde göra utan några redskap.
Du kan göra så här, och så här, och så här.
Så jag tänkte jag börjar väl direkt.
Jag behövde gå på toan innan jag skulle gå hem för dagen, så jag gick dit med djupa knäböj. Va kan det va? 25 meter. Jobbigt.
Du skall gå tillbaka med, sa Ida, och med rak rygg, sa Alma.
Jaja. Det gjorde jag.
Jag sa Hejdå till mina kollegor å gick ner för vår trapp med spagettiben, men det ville man ju inte erkänna, då.

Sen hem, och jag bad ungarna visa mig lite bra övningar med hantlar och grejer.
Lika bra att ta armarna med när man ändå är igång.
ojoj vad det plockades fram grejer, den ena efter det andra, kreativiteten visade inga gränser.
Här skall morsan plågas. Hehe
Men det var en hemsk P.T jag hade, han skrek att jag var en fet kossa, och jag måste kämpa mycket mycket mycket mer. FY vad dålig jag va, hade inte sett något liknande.
Han stod så nära mig så när han röt åt mig så kom det saliv i ansiktet på mig, hela tiden, och jag var så trög som inte fattade hans instruktioner.
Men jag såg minsann att han inte hade rakat sig under armarna. Så det så!

I onsdags kom jag knappt ur sängen, sakta, sakta gick det ner för trappen hållandes i räcket. Ajajaj ojojoj
I går var det ännu värre, då kunde jag knappt gå i trappen ens. Några extra turer blev det inte tal om, det gällde att planera sin gång, eller skjuta upp sina arbetsuppgifter som var på nedre plan.
Att sätta sig på toan har varit en tortyr, inte att komma upp så farligt, men att sätta sig.
Inte nog med detta.
Jag tog fram mina nya vårskor i går och hade dom på min lunchpromenad. Det går rätt bra att gå rakt fram, det är bara att det ser lite roligt ut,
som om man har en pinne nedstucken igenom hela kroppen.
Och då fick jag skoskav på bägge hälarna, skinnflådd.
Och inte nog med detta heller.
Jag skall ut och dansa i dag. HUR skall detta gå ?
Blir det att jag sitter i ett hörn å håller väskorna? Den som lever får se!
Nääe, nog med krämpor! Plattan i mattan! Skål ! Nu kör vi!

Vara eller icke vara

Ludde var på spelarmöte i går på Movalla för info. om Juniorerna och A-laget.
Jag frågade hur det hade gått, när jag hämtade honom.
Han svarade inte.
Han svarar knappt inte på några frågor för tillfället.
Jag stannade bilen och sa att jag kör inte en meter till om du inte svarar.

- Det blir inget J-lag nästa år. Kör Nu! sa han samtidigt som han fipplade med sin mobil.
- Va? Va är det du säger?
- Det hör du la! Det blir inget J-lag, säger jag.
- Det kan inte stämma! Varken något J18 eller J20?
- Nähee, sa han väldigt frånvarande.
- Vad sa dom då ? Jag började sakta ner igen.
- SIS går i konkurs, och dom har inte råd med ett J-lag, punkt slut. Kör på nu då, jag har brått!
Jag kände hur adrenalinet växte i kroppen.
-Vem var det som sa det ?
-Jag vet inte vem det va, det va ngn flintskallig gubbe.

Jag såg mig själv gå upp på kommunalkontoret och slå näven i bordet, och undra vad F.N dom håller på med!
Inte vet jag om det är kommunen som bestämmer, men någon måste man ju skälla på.
I och för sig skall man väl inte ta för givet att det finns tränare, en ledarroll tar ju väldigt mycket tid, och det går ju åt några stycken.
Men den ekonomiska biten hade jag svårt att förstå när det är över 30 ungdomar som brinner för hockeyn, och dessutom ett J20 lag som kvalade till Div 1, osså finns det inga pengar.
Jag får börja med insamling! Bössor, knacka dörr. Skänk en slant till ungdomshockeyn.

Jag satt förstummad. Inget J-lag! Hur skall detta gå med alla grabbar som vill spela hockey, och inte minst, hur skall jag klara mig utan att se sonen spela hockey på helgerna?
Det gick runt i huvvet. ojojoj
Då fortsatte han.
-Svalle blev arg, och Pia med. Per Bunnstad var där och tog kort och antecknade mycket, så gå in på skillingaryd.nu för där står nog något.
Jag var inne flera gånger när jag kom hem, men där stod inget.
-Vad sa alla då, var det inte upproriskt tillstånd ?
-Jodå, fyra från vårt lag skall sluta direkt, och två i a-laget, två stycken gick ut och var förbannade och smällde igen dörren.
- HerreGud
- Japp, så är det.
- Nu jäklar, ska jag ta tag i det här, så kan vi ju inte ha det.
- Åååå vad skall DU göra åt saken, om jag får fråga ?
- De ska du få se eller höra, nu jävlar!
Jag ringde Bonnie, inget svar. Jaha nu går hon där hemma och är lika uppretad som jag säkert.
Ringde igen.
- Ja, det är Bonnie.
Hemskt vad hon lät lugn.
- Har du hört?? Blir det verkligen inget J-lag ?
- Vadå? Det är klart det blir, antingen ett J18 eller J20.
- Ludde säger att det inte blir nåt.
- Jamen han driiiiiiver ju med dig.
Upp på Luddes rum, där jag ställer mig vid hängandes vid dörrkarmen med sparbössan dunkandes mot näven, och blänger ilsket på min son.
Han tittar på mig
-Har du svalnat å, eller? Hahhahhahohoho. HerreGud du måste väl tåla lite, fattar du la.

Söndag med tips

Grabbarna förlorade tyvärr igår mot Limhamn med 2-6, det får bli nya tag i morgon mot Olofström kl 19,00. Det är bara att ta nya tag! Heja Heja.

Och min favvo låt vann inte heller i Mello i går.
Oh my gud med The Moniker.
Den blev 3;a.
Kan inte fatta att Danny blev tvåa med sin enformiga låt.
Tung dag!

MEN i dag är det premiär för tipset på GröneLund, dax att kränga på sig och lova ut, men jag får nog gå själv i dag verkar det som.
Jag satsar på att inleda denna motionsrunda med en 1:a vinst.

Hockey i kval.

I dag ska J20 spela sin första kvalmatch på hemmaplan mot Limhamn.
Första matchen i kvalet mot div.1 av totalt 4 matcher. Nästa match spelas hemma på måndag mot Olofström, därefter på onsdag borta mot Olofström, och den sista på lördag i Limhamn.
Det är stort och spännande.
Jag är nervös med fjärilar i magen.

Jag är en jobbig jävel att stå bredvid på matcherna.
Jag hoppar och lever och skriker ibland, fast bara hejjar, jag skriker inga dumma saker, om inte dom andra gör det, tex om domarn inte blåser för utvisning när han borde gjort det.
Då hör man hur det börjar vråla och då klämmer jag i också även om jag inte riktigt vet vad det gäller, förhoppningsvis leder det någon vart. Fördel oss.
Om pappa står bredvid mig, så blänger han på mig och håller för örona, och säger:
-Det är hemskt vad du gapar. Det går inte att stå här, osså lommar han iväg i sina svarta moonboots.

Det tar på krafterna att vara åskådare. Treo och novalucol finns alltid med i väskan.

Om "vi"gör mål, händer det ofta att grannen min får sig en kram, det kan vara någon okänd eller ngn i motståndarlaget, i bland t.o.m en puss på kinden.
Usch vilket beteende. Jag skall skärpa mig, det tänker jag varje gång innan match, men det går liksom inte.
Det är bättre jag sitter för mig själv.

Men i dag skall vi sitta i båset, jag, Philip, Eva G, Janne och Jörgen.
Vi skall vara neutrala.
Vi är tysta och lugna, sansade.
Näe du.
Det skriks och bunkas i bordet så kaffekopparna yr till höger å vänster.
I denna gruppen är jag och Eva G värst. Janne säger ingenting, inte Philip heller.
Jörgen sitter å myser.

Ibland säger Philip till sin mamma, men inte ofta.
Jag kan inte så mycket om hockey, offcide och icing har jag inte helt koll på än efter alla år.
Det händer att jag försöker säga något som ska låta bra.
Men det visar sig vara helt fel.
- Att det där var väl ändå jäkligt oschysst tackling, FY.
- Nääää, den såg HELT ok ut.
- Happ

Bantning med Kringlan

Att vi har startat en viktklubb på jobbet innebär ju inte att vi försakar vår Heliga Kringlan på torsdagar.
Nä – tvärtom.
Man njuter av varje tugga, tungans smaklökar är som svampar, suger åt sig alla dofter å smaker.
Dom är trötta på allt vatten, vitkål och morötter.

Idag var Annika dagens värd och bjöd på jättegoa muffins med saffran, toppad med smält vit choklad och kokos.
Precis lagom stora - eller små.
Hur man nu väljer att se på saken.
Vi är i allafall 7 st i klubben, och om alla får som vi vill skall vi sammanlagt gå ner 32,7 kilo - på 11 veckor,
vi får se i fall vi lyckas få ett "smalare" SCA cellplast.

Sjukstugan

Legat deckad i magsjuka, feber, frossa, huvudvärk, diarré.
Min bästa vän har varit 1.5 liters loka smultron.
Vi har legat i ett rum, och jag har lyssnat till bubblorna som slår mot glaset minut för minut.
Fick ett mail från syrran i måndags på jobbet om att hon kände sig illamående och måste nog åka hem.
Själv hade jag tagit två treo och endast ont i huvet. Efter middagen började jag me må illa.
Jag gav upp vid 14 tiden och åkte hem. Sen började eländet.
2 ggr hängde jag över toastolen i måndags, så det kanske inte var ngn riktig magsjuka, men ändå, det räckte för mig.
Jag hatar det, har inte spytt sen ungarna var små å hade magsjuka, säkert över tio år sen, så det kanske var dax att rensa ur systemet litegrann.

Låg och tänkte på att det måste vara det där marinerade blåbäret som ställde till det.
Men det var det nog inte. Philip, mamma, Sandra och Signe har också drabbats, och Signe åt inga ryska blåbär.
Ludvig har jag inte sett mycket av dessa dagar, han går omvägar med sin alson-spritflaska i näven och torkar av både det ena och det andra, och äter vitpepparkorn. Än så länge har han klarat sig, får hoppas att det blir så också. Peppar Peppar ta i trä.

Men nu är jag pigg och skall ta nya friska tag till jobbet i morgon.

Innan jag gick hem i måndags hann vi starta en vikt-nedgångs-klubb.
Vi känner att vi behövde gå ner lite grann på jobbet.
Totalt är vi sex st, jag vet inte ifall det har kommit till någon nu.
Start: Vecka 10. Mål vecka: 20
Jag skall gå ner från 65 till 60 kg. Det var min målvikt när jag var med i viktväktarna och det klarade jag, tror det var 2004.
Vi skall väga oss varje onsdag kl 09:20.
Kostnad är 50-75 kr för vågen som vi har köpt, resten går till en prissumma som vi ger till den eller de som lyckas gå ner sina kilon.

Något gram har väl denna åkomma bidragit till.
Men jag har redan syndat Fader.
Låg nämligen och hallucinerade om en stor kall cola med massor av is och en citronskiva.
Jag ringde in till Philip som låg i rummet bredvid (han hade inte insjuknat än, hans kom på natten, endast 1 gång, för hans del, intresseklubben ant.), jag kunde inte ropa, ty min röst bar mig inte.
Ansträngde nog mig en liten smula för att låta sjukare än vad jag va, och frågade i fall han kunde fixa detta till sin sjuka mamma.
-Ja, det kan jag göRA, sa han. Han använder rullande R när han pRatar.
Det låter fint.
Och så kom han in med det. Å det var den goaste på väldigt länge, det bästa var att jag fick behålla den, så jag tog två.

Man kanske skall vara lite sjuk ibland, för att uppskatta livet när man är frisk, och oftast skadar det ju inte att tappa ngt kilo.
Men dessa bägge vara ju dessvärre inte för evigt.

Lördagen i bilder

Först pulkaåkning i himlabacken, vi var ensamma i backen, tur var väl det, jag gjorde bara ett åk, sen skadade jag mig.
Backen var hal som tusan, och jag fick låna Onkas snabba pulkadyna.
- Den här skall du ha, sa min storasyster.
Det är den absolut bästa!

Det fanns bara ett gupp i backen och den lyckades jag träffa, givetvis.

Solglasögonen for åt ett håll, mössan åt ett annat, å jag två meter upp i luften, dynan åkte själv ner därefter.
Jag har ont i armen och ryggen, men det är ingen fara.

Dahn och Sigrid låg denna dag för ankare, bägge i influensa.

Därefter var det hockeydax på Movalla. SIS J20 mötte Motala hemma och vann med hela 8-3 under ledning av tränaren Sven-Erik "Svalle" Andersson.
Så nu är dom vidare i kval till div. 1.
Dom möter Limhamn och Olofström.
Första matchen är hemma nu på lördag mot Limhamn.






På kvällen var det samling hos kadaffi på sandstigen:
















Veronica hade gjort efterrätten, makalöst god.

Bortsett från Blåbären, som var kraftigt marinerade i rysk vodka och kanel.

Tog man ett blåbär riskerade man att gå onykter i två veckor.

Solskenslördag

Vilken underbar solskensmorgon man vaknade upp till idag, det finns hopp. Det finns det.
Kanske man kan ta på sig vårjackan i dag? Absolutely.
Soligheten skall utnyttjas genom pulkaåkning med tjocka släkten, fast det är väl mest Signe som kommer att åka kan jag tro.
Efter det blir det hockey på movalla J20 match, om dom vinner eller spelar oavgjort så blir det kval till Div.1, de Ni.
Mycket att spela för i dag alltså. Heja Heja
Signe skall med
- Ä kysken öppen Essan?
- Jadå de ä den
- DÅ ska jag köpa klobba, å dricka mä.
Och så hoppade hon och viftade på armarna.

Ikväll blir det middag hos mor och far nere på Ghettot som pappa säger.
Jag tror jag skall ta med WII spelet och introducera Signe, undra om hon kommer att gilla det?

Vad skall Ni göra ?

Byta grejer

Jag fick en hassel trassel kvist av Roberth, eller tiggde mig till är väl mer rätt uttryckt.
Visst är dom fina?

Han fick en halv bounty av mig.


Här kommer receptet på chokladkakan med schweizernöt.

(Lite suddig bild)

Start: Bostad Mål: Ishallen/Movalla

Samtal med sonen i övningskörningsbilen
-Nu har du kört i 5 månader.
I dag kör vi en exemplarisk körning.
I dag är det uppkörningsdag.
Vi börjar med att lägga ifrån oss mobilen, man ska inte prata samtidigt som man kör.
-Ok
Rivstart – kör 15 meter – illbroms (korsning) Elev jävlas - Påpekande från handledare (mig)
Uppgas alldeles för hastigt. Påpekande.
Sväng ut på stor väg intas med en slarvig hand placering halv 6,+ en hand på växellåda. Påpekande.

Två personer kommer gåendes på trottoaren. En man och hans son.
Eleven kör över på delar av andra körbanan. Påpekande. –Vad gör du ?
-Tänk om den lille sonen fick för sig att springa ut , då hade jag ju kört på honom. Det vet la ingen vad han hade fått för sig
-Så kan man inte göra, tänk om du hade mött en bil?
- Jamen då hade jag ju inte gjort så, fattar du la.
- Jamen han gjorde ju ingen antydan på att springa ut, han höll ju sin pappa lugnt och fint i handen.
- Man vet SOM SAGT inte vad små barn kan få för sig, SA jag.
Attention: Övergångsställe, Bra Observation!
Elev ger handledare ett leende med hastig nick, ordentligt nöjd över sin prestation, och säkert med förhoppning om att få ett glatt leende tebax.
Stopp och start i korsning i rusningstrafik, utan anmärkning.

Parkering vid hemköp, utan anmärkning.
Framkörning till utfart, stressande, växlar utan att frikoppla ordentligt, påpekande.
Körning i skarp kurva, alldeles för fort, påpekande.
- Det var hemskt var det går i kurvorna!
Ingen kommentar från elev.
- Det var hemskt var det går i kurvorna, sa jag
- Jag saknar spänning nu, jag måste ha spänning i mitt liv.
Elev får syn på två kompisar, tutar och vinkar, påpekande.
Elev sladdar därefter in på en avtagsväg. KRAFTIGT påpekande.
- Kör du så här en gång till så får du byta handledare.
- Gör inget! Jag har redan körkort, det har jag haft sen den första dagen jag övningskörde, så bra har jag varit.
- Jasså? du är nog den första 16 åringen som inte har kört upp som har körkort, det må jag säga.
- Japp, det är redan klatt, sedu
- Jag är ledsen om jag gör dig besviken, men det körkortet är härmed indraget!
Och vad denna uppkörning anbelangar, fick den icke godkänt.

Oh my gud

Städning pågår.
Det är den stora i dag. Det hjälps inte. Jag har kört light varianten för många veckor nu. Den stora städningen är ut med mattorna på luftning och torka under. Light varianten är mattor får ligga kvar och torka runt om.
Jag är ensam hemma. De två äldre är och se på när Brynäs vinner mot HV 71, kanske ska se vad ställningen är innan jag skriver för mycket, nä strunt samma.
Den yngste är på träning,.
Jag spelar högt, samma låt om och om igen:

Oh my god
You're such a beautiful surprise, girl
Oh, I cannot get enough
Want to explore the world with you (you), you (you)
You're the only reason that I'm here
Yea-eh-eh

Every day I think about you and I know why
In this world there are no words for me to explain my feelings for you
You're my queen, I'm your king
You're the words and I'm your favourite tune

Oh my god, oh my god
It's a wonderful surprise
I'm in love, I'm in love
And I cannot get enough
Ooh la la, ooh la la
Don't ever want this to be over

Ohlala

Jag önskar jag kunde dela med mig.
Det kan jag ju.....jag presenterar:

Här kommer låten som kommer vinna Melodifestivalen
Den kommer att vinna hela Eurovision

Jag har inte följt denna festival, såg endast det programmet som denna låt var med i, och det räckte. För mig.

Redå upp; Här kommer den: Beredda?
Oh my gud - The Moniker

40 åringen å chefen

Vi var och överraskade vår jobbarkompis Ronny igår som fyller 40 i dag.
Vi var väl ett 10-tal personer som stod i köket och gömde oss när han kom hem.
Nu måste vi vara tysta, sa vi.
-Åh! Vad fint du har städat Älskling, hörde vi att Ronnie sa till sin fru nerifrån.
Så kärvänligt.
Tur att han inte skrek: -Det var hemskt var det ser ut här i huset! Kunde du inte passat på att städa lite när du ändå har gått här hemma å slått dank, VA?
Men det skulle Ronnie aldrig göra, han är inte sån. Han är en snäll å rejäle karl!

Han trippade uppför trappen och fick syn på oss, han blev förstummad och undrade vad hans jobbarkompisar gjorde i hans kök?
Men vi började sjunga å då fattade han.

Vår chef har sina ljusa stunder, inte när man löneförhandlar, men annars kan man få sig ett gott skratt åt honom, och när han berättar sina historier.
Som igår på uppvaktningen, när han berättade om sin mamma och pappa som har blivit till åren komna (80+), och därmed krämporna.
Nu hade hans pappa trillat ute i halkan förra veckan, brutit bena och legat på sjukhus, hans mamma är lite av en hypokondriker och samtidigt har det börjat snurra lite för mycket i skallamentet.
Och ovanpå detta har dom en livlig svart storpudel.
För någon dag sedan var det time att hämta hem sin pappa ifrån sjukhuset, med kryckor rullatorer och allt, som skulle in och ut ur bilen.
Samtidigt som han skulle iväg på ett kundbesök som krävde förberedning som han hade missat bland allt elände, så lite stressad kände han sig allt.

"Det är ju inget handikappvänligt hus dom har, så att få Farsan uppför trappen å in i hallen med alla kryckor å bråte var inte så smidigt,
då kom hunden mellan bena me, och var överallt å stirrade bland rullatorer o kassar o resväskor.
-Ta bort hunden, skrek jag. Har ni inget ni kan ge honom.?
Jojo- sa farsan ge honom lite hundgodis.
Så jag tog en näve hundgodis och slängde ut överallt.
Morsan stod å tjatade i ett hörn:
- har ni varit på apoteket, har ni varit på apoteket ?
Hunden hade ätit upp godiset, och ville ha mer.
-Plats! Sätt Dig! Sitt! sa jag.
Då satte sig morsan tyst, i soffan i stället för hunden.
När jag skulle gå, frågade farsan i fall jag kunde hjälpa honom på toaletten.
Det är ju ingen stor toa dom har, så att få in alla redskap i den, va inte lätt.
Till sist skulle vi bara bädda soffan nere, så jag ropade till morsan som var på ovanvåning i fall hon kunde slänga ner lakanen, då slängde hon ner hans vanliga kläder i stället.
Soffan var för låg, se den fick vi lägga massa böcker under.
-ojojoj, jag undra HUR jag skall komma upp på toan själv i natt, sa farsan. "

Hujedamig, det kan inte vara lätt att bli gammal…

Elvis

Kringeldagen

I dag var det vår Controller Ulrika som var värd för Kringlan.
Jag måste säga att klubben börjar arta sig till en riktig mastodont delikatess fika klubb.
Man är inte besviken.
Det bjöds på en riktigt smarrig hembakad kladdkaka med ringlad fudge ovanpå.
Till detta serverades det vispad grädde.
Receptet kommer, det kommer.

Här skulle jag bif. förra veckans smakupplevelse (ljus kladdkaka med lime), men tekniken ville annat.
Jag får luska ut något annat sätt, jag återkommer.....

Hängigt

I dag har nästan alla (inte Benny för han har fullt upp med att bygga sin altan, som snart är färdig, så han hinner inte gå runt å deppa, men vi fruntimmer), klagat på jobbet över att vi känner oss trötta och allmänt deppiga.
Orsak? Vädret maybee, eller att man nöter på varandra innanför de fyra väggarna, maybee.
Det blir annat om någon månad, när man kan gå ut i vårvädret och bara njuta.
Sitta i solen och ta en kopp kaffe, fixa å dona i trädgården, slänga skräp (usch, jag tycker vi har fullt med bråte överallt)
Eller gå den dagliga motionsslingan i naturen och höra fåglarna kvittra.
Det längtar man till nu.
Som lite tröst köpte vi varsin semla (den tyckte däremot Benny var för liten, jag beställde nämligen den lite mindre semlan, han kanske blev lite deppig i alla fall då), och löste barnkorsord på fikarasten.
Det sista var inte helt lätt, men vi fick ihop det till slut.
Låda 3 bokstäver? vi skrev BOX, det skulle vara ASK.
Det ställde till det lite på många ställen…..ni kanske förstår att vi var lite trötta denna gråa tisdag.
I morgon avancerar vi ev. till juniorkrysset.
Teamwork på jobbet!