söndag 29 augusti 2010

Lördag med hagelskurar

Det var en bra cykelfest i går, lite trött i ögonen i dag känner jag.
På förrätt hamnade vi hos Eva och Jocke, där var även Louise och Bosse.
Vi fick toast skagen och en jättegod fördrink som liknade Tom Collins.
Sedan cyklade vi till middagen, den serverades på Femkampsvägen hos Lotta och Lasse,
där har jag inte varit sen ungarna var små, så det var kul. Dit kom även Ulrica Fondelius med make. Jättegod mat. En gryta med fläskfilé syltlök, små gurkor, paprika grädde stark korv, serverades med pressad potatis till.
Efterrätten hade ju vi, till oss kom ett spöke.
-Hej ! Här kommer jag, känner du igen mig ?
-Nä, vad svårt, vem kan det va???
Det var min syster som hade försökt klä ut sig, och jag trodde givetvis att dom skulle cykla vidare, men så var inte fallet. Dom skulle till oss!!
Sedan kom Maria och Peter Götesson också.
Jag bjöd på Chokladsufflé. Den blev lyckad (om jag får säga det själv) och fick 8,5 poäng av 10 av min syster.
Här kommer receptet:
Chokladsufflé


Utanför oss blev det folksamling för vi var 4 på Idrottsgatan som hade efterrätt, det var vi, Jonssons, Norgrens och Böna & Inna.
Efter det så var det dax att cykla ner till gemensamma platsen vid Skillingaryds arena, för vidare färd till Götaström och Golfklubben.
Vi klarade oss konstigt nog från regn under hela kvällen, skurarna kom turligt nog när vi satt inne.
Dansbena kom i bra form i går, det var ett liveband som spelade.
Inte visste jag att Böna var så bra på att dansa foxtrot.
-Klart jag kan dansa, jag är ju gammal hockeyspelare för fan, sa han och slog ut med händerna.
Jag trodde att hans mamma hade lärt honom, men han var självlärd sa han.
Och det har han ju rätt i. Hockey är ju som dans. Man skall följa varandra :-) och trycka till ibland.
När vi sen skulle cykla hem framåt småtimmarna så pratades det om efterfest som ebbade ut i sanden. Vi hade full sjå med att cykla hem visade det sig.
Vi hade nämligen 2 (eller 1 snarare) sadister i cykelgänget som bestod av 6 personer. Vi kan kalla dom Batman och LäderLisa. Batman cyklade först med sin svarta långa regnkappa som fladdrade i luften. LäderLisa råkade hamna i diket. Batman vände sig om och pekade finger och skrattade. Är inte Batman en hjälte ? Skulle inte han stanna och hjälpa till ?
Icke, han skrattade och cyklade på.
Men det skulle han inte ha gjort. LäderLisa kom i kapp och väjde ner honom i diket.
Ha! Där fick han.
Men hon nöjde sig inte bara med honom, hon ville ha ner oss andra också.
Så det var en liten skräckupplevelse att cykla hem.
Men det gick bra Finally!

Philip hade bestämt med en kompis att dom skulle åka på bio i Jönköping i går.
Dom åkte tåg in, men dom blev fast i Månsarp för det var översvämmning i Norrahammar . Där fick dom vänta i 1,5 timme, så dom missade bion. Det var en liten diss. Dom åkte vid 17 och kunde inte komma hem förrän vid 23-tiden. Så rolig kan en lördag också va.....

fredag 27 augusti 2010

Dax för cykelfesten

I morgon är det dags för det årliga cykelpartyt, jag tror vi har varit med sedan 1991.
Det är himla trevligt och spännande, å se vem man skall cykla till och vem som kommer till oss.
I år var det visst 33 par som är anmälda, och som skall cykla runt i samhället.
Dahn hämtade det ”hemliga brevet” hos värdparet i går.
Där stod det att vi skulle bjuda på efterrätt för 6 personer, kl 20,00.
I det brevet ligger ytterligare 3 förslutna brev.
Ett där det står förrätt, och vilken tid vi får öppna det, och ett där det står middag och vilken tid man för öppna det.
Man får inte öppna brevet före utsatt tid.
Kl 16,00 får man öppna det första brevet, där stod det en adress som man skall cykla till och förtära förrätten
Dit kommer ytterligare två eller tre par. Sen håller det på så.
Till oss kommer det då 4 ”okända” personer. Okända å okända är de ju oftast inte, alla känner väl alla mer eller mindre i vår lilla by.


Vid 21-tiden öppnar man det sista brevet, där står det en gemensam plats dit alla skall cykla, för att sedan cykla vidare till en plats att äta korv och dansa och ha kul.
Alla frågar varandra vad dom har varit, sen blandar man ihop allt, så det kommer man aldrig ihåg ändå.
Jag och Dahn brukar ha svårt att komma ihåg vad vi har varit året därpå och vilka vi har träffat, men efter en tids fundering så brukar polletten trilla ner.

Förr om åren var cykelpartyt ett slut-mål för mig att ha fixat allting som inte har hunnits med eller prioriterats. .
Tex putsa fönster och kristallkronan, rensa i trädgården, och bla bla bla.
Lika klart som att det skall finnas julskina på julafton när den nalkas.
Nu tar jag det hela lite med ro, och tar endast fram dammsugaren å sätter en bukett med blommor på bordet. (Det är inte gjort på en handvändning bara det, visar det sig)
Det är väl det enda måstet. I år har jag fått för mig att jag skall ha en bukett med Hortensia, dessa vackra vita buskar (finns även blåa och rosa) som blommar nu.
Och det har jag tiggt en kvist från min faster och farbror Gittan å Lasse från Vaggeryd, som har denna buske i trädgården, tack snälla. (Hoppas att Ni har några blommor kvar)
Mamma var uppe och hämtade den, snäll som hon ä. (Hon hade ändå ett annat ärende upp till Vaggeryd).
Jag var inte riktigt nöjd med en kvist (sorry mamma, ja, jag vet att du inte kunde rensa trädet på alla sex kvistar, tänk när Lasse å Gittan kom hem från Ullared och såg att deras träd var HELT lensat på blommor och blad, det skulle bara hänga en stackars liten liten överblommad kvist, och om man skulle ta den, så rasade alla vita blommor ner, kvar är endast pinnen, då skulle jag också bli ledsen i ögat.)
Men mitt östra öga har skådat in en grannes blomstrande stora Hortensia-träd, översållat med blommor.
Jag promenerade med bestämda steg in (nä dom var faktiskt väldigt osäkra) och frågade i fall jag kunde få någon kvist där också.
Det fick jag, pust ut. (Dom kunde ju faktiskt skrikit till mig : NEJ, DET FÅR DU FAAN INTE, GE DIG I VÄG, SÅ JA SÅ JA SCHAAAS SCHAAAS, iväg med dig nu. Det var mitt värsta scenario)
Jag sa till mina kära kollegor att jag tror jag smyger in i grannens trädgård när dom har lagt sig, men se det gjorde hon inte. Tro det eller ej. Men det är så sant som det är sagt.
Men karlen som bor i huset med sin mamma (han fyllde 50 i år, mamman är väl uppåt 90) han sa att:
- Ja det får du säkert, men jag måste höra med mamma först.
Det var lite gulligt, all respekt för morsan alltså.
Så mor hans stapplade ut på sina kryckor och godkände det hela.
Jag fick ta fyra kvistar.
Så nu har jag en stor vas med härliga hortensia.
Jag får sätta en egen buske.
Japp, det skall jag göra. Finns det någon som har ett skott ?


En bukett med blommor på bordet blir jag glad av.
Jag har insett att det inte märks om man lägger ner sin själ i att ha ett städat och pyntat hem, det visar sig nämligen att under alla dessa år,
så sitter vi ute på altanen, och inte en kotte går in, inte ens till toan för att dofta på mina goa doftljus.
Och på altanen har jag inte putsat ett enda fönster, och det har gått bra ändå.
Dessutom är det mörkt när efterrätten skall serveras, så det är ingen som ser det heller.

Elvis

torsdag 26 augusti 2010

På visning

I går gjorde jag och min man ett besök i tornhuset.
Det var visning. Utgångsbud 750.000
Dahn ville inte, men jag tvingade honom.



- Man kan väl inte gå in på visning i fall man inte är intresserad, tyckte han.
-Jo, det kan man, av ren nyfikenhet, tyckte jag. Det tar bara tio minuter.
Och det tog inte så mycket mer. Mycket folk var det visserligen, men man behövde ju inte trängas i det stora huset.
Ett gammalt tornhus på 8 rum och 250 m2, från 1910-talet, inte mycket gjort sedan dess.
Gamla vita kakelugnar, stora rum.
Ett minus att det inte var några garderober som man kunde gå in i.
Annars hade vi nog köpt det.
Nä, det hade vi inte. Det var bara kul att se ett sådant gammalt hus, och att det finns fler än vi som är behov av renovering.
Det ligger nära oss på samma gata faktiskt, men en väg emellan, jag ser huset varje dag.
Jag har undrat hur det ser ut inuti egentligen.
Och i dag fick jag uppleva att gå omkring i detta ståtliga gamla hus.
Träffade på en gammal klasskompis i ett av rummen, Anette Berntzon, hon såg lika ung och fräsch ut som när vi gick i skolan för 25 år sedan.
Hoppas hon tyckte likadant om mig.
Hon kanske tänkte;
Det var hemskt var Jessica har chanserat under alla dessa år. TUR att hon har Dahn som ser så ung och fräsch ut (fast han är tio år äldre), han neutraliserade det hela lite faktiskt.

Undrar om hon tänkte på när vi jobbade i Växthuset Sturegatan, för en herrans massa år sedan.
Anette hade fått anställning där på loven och helgerna.
Hon var jätte duktig och intresserad av blommor, och fick in mig där som en hjälpande hand under ett jullov.
Jag stod själv längst ner i ett mörkt växthus en eftermiddag till långt sent på kvällen, å planterade julgrupper för glatta livet, en del mer pyntade än andra.
Det gick väl sådär.
Jag hade satt all mossa upp å ner.
Det var väl inte så himla lätt å se när det var så mörkt.
Växthuset finns inte mer, det gick i konkurs kort därpå.
Och det revs ner, och byggdes lägenheter där. Bredvid Gunnel i Backen låg det. Om Ni minns?
Medans jag har fått blodad tand för blommor, så kanske hennes intresse svalnade efter den händelsen.
Man vet inte.
Jag frågade inte heller.

tisdag 24 augusti 2010

Elvis

måndag 23 augusti 2010

Is och höst

Gud vilket underbart väder det är ute.
Not.
Regnet bara öser ner. Tur att man inte har gjort sig i ordning i håret.

Har precis varit å kollat på kossor som släpps ut på grönbete.
Det var första ispasset i dag, Ludvig har längtat.
Dom fick åka på ospolad is efter a-laget, det tycker jag var lite taskigt, premiär-åket och allt.
Men men, det gick ingen nöd på dom, verkade det som.
Dom åkte som bara den ändå.
Nu väntar hockey-säsongen.
De ä great de!

söndag 22 augusti 2010

Ved och kräftor

Gårdagen ägnades åt att stapla ved i källaren, jag förvarnade ungarna i veckan att på lördag är det dags, dags för lite arbete,
så att dom inte skulle planera in något annat.
Philip hjälpte till utan något gnäll, men den lille va inte medgörlig.
Dahn och Philip hämtade veden från Marieholm och slängde ner i källaren, medans jag och Ludde var stationerade i källaren för stapling.
Det var inte många vea-trän som han la-ade.
Mest tjat om hur fruktansvärt urbota tråkigt jobb detta va, utan betalning också, det var det värsta av allt. Han babblade på, allt i negativ mening.
Jag sa att man måste ha lite tråkigt här i livet också, för att uppskatta det roliga.
Han fnös, och sa:
-Du måste väl förstå att du skall gå in till den där chefen, Benny eller vad han heter, och kräva mer i lön på måndag. Du kan ju inte tjäna så här dåligt, så du behöver stå här och hålla på med denna skiten.
Jag sa att han heter inte Benny, och pratade på och försökte vara lite positiv.
Jag märkte att jag inte fick någon respons plötsligt.
Tittade mig omkring, då var han spårlöst borta.
Jag letade runt i hela huset.
Han fanns ingenstans.
Jag gick tillbaka till ved-rummet, och fick se att alla kläderna i garderoben var utkastade, öppnade garderoben.
Då satt han där inne intryckt, med mobilen i näven, och tittade på mig som om "va ä de?"
Ja, herregud.
Det går åt mer energi på att tjata, så det är bättre man gör det själv.

På kvällen hade vi en liten mini-kräftskiva i familjen. Jag hittade inga kräfthattar, så jag fick ta lampan.


Sångbladet kom också fram, men det uppskattades inte av ungarna, så det blev bara två snapsvisor, och snapsen hade tydligen blivit för gammal för den smakade parfym, den gamle OP:en. Blä!
För Philips del var det premiär med kräftor, och han tyckte det var gott. Nu har han lärt sig att både äta kräftor och räkor, nu återstår bara svamp och tomater.
Det tar sig, sa kocken.
Efter kräftorna cyklade Philip ner med morsan på pakethållaren till Westmans för kortspelet Gin Rummy,det blev sent i går med.
Men det var en rolig sen lördag.
Då gör det inget om man är lite trött i dag.

fredag 20 augusti 2010

Äntligen fredag

Denna veckan har varit en seg jobbar vecka.
Trött på morgonen, trött på fikat, trött när man kommer hem, pigg när man borde lägga sig.

Det börjar mörkna tidigt nu, upptäckte jag i går, när jag gick min runda på Grönelund.
20,45 intog jag passet.
Då stod det en bil med två unga, okända, mystiska grabbar och rökade vid spåret. Den ene var tatuerad på hela armen och den andra var klädd i svart. Men dom pratade med varandra som om dom inte kände varann speciellt väl. Det lugnade mig en smula.
Det hör inte till vanligheterna, till vanligheterna hör att jag är helt ensam och inte möter en kotte.
Jag började plötsligt bli lite misstänksam, för jag hade ingen mobil och inga fickor, så nyckeln gömde jag på ett säkert ställe.
Tänk om dom skulle följa efter mig ? Tänk om dom såg var jag gömde nyckeln, och när jag kom tillbaka var bilen borta med min Hemköps kasse med mjölk och kräftor som jag hade varit och handlat.
Nä, det var ingen som följde efter, jag kollade hela tiden.
Om bilen skulle vara borta hade det inte varit hela världen.
Jag såg att det började skymma raskt, och blev orolig för alla björnar som fanns i skogen, speciellt en.
En som iakttog mig med glupsk käft.
Jag började spana in träd som jag kunna klättra upp i.
HerreGud det fanns ju inte ett vetigt träd.
Inte ett enda träd som var något att klättra på!
Alla var kala upp till tio meter.
Hur skulle detta gå? Jag gick ännu fortare.
Jag hade Reine Brynolfsson i näven. En ljudbok med Stieg Larsson, tredje delen ”Luftslottet som sprängdes”, som lyssnas av för andra gången.
Förbannat bra, men jag vågade inte sätta på den, tänk om jag inte hör det otäcka som kommer att hända.
Jag gick och tänkte på att OM jag lyckas att hoppa upp i ett träd, så skulle jag få vänta VÄLDIGT länge där uppe innan någon skulle leta efter mig.
Philip var inte hemma över natten, och Dahn skulle inte sakna mig förrän morgonen därpå, när han inte hittade mig i sängen.
Han skulle leta lite i huset, och plötsligt inse att bilen var borta, och tänka – Oj, har hon åkt så här tidigt till jobbet?
Han skulle ta den andra bilen och komma hem sent på eftermiddagen, passa på att jobba över genom att tänka att: - Ja, Jessica skall ju inte med hem i dag, hon har ju egen bil.
Ludvig skulle definitivt inte sakna sin lilla mamma (även om jag pratade med honom i dag och han sa – puss och hej då, i luren, det var länge sedan.)

Så där uppe i trädet skulle jag få hänga, med en hungrig Björn med sina vassar klor nedanför.
Skulle jag lyckas slumra till en stund på natten, så skulle Björnen skaka så häftigt på trädet att jag skulle få hålla i mig, det värsta jag kunde för att inte trilla ner.

Jag skulle inte upptäckas förrän på eftermiddagen dagen efter, vid ca 17,30 tiden, när de första motionärerna springer förbi i spåret.
Jag skulle få tillbringa över 20 timmar där uppe.
Då skulle jag vara så trött och utmärglad, så jag kraxigt med en låg röst, försöka få fram
– Hjälp mig, hjälp mig.

Se Ni ? jag tog kort på den till och mä.







Det är inte konstigt att jag känner mig trött, som har hängt på en gren hela natten.

...en liten rolig historia

Det sitter en gubbe med keps på ett café i Göteborg, och tar sig en morgonöl.
Då kommer det in en välklädd man, med en blindkäpp i handen.
Han går fram till ett bord, dra ut en stol och sätter sig.
Han beställer en kanna kaffe, med socker och grädde bredvid, och ett wienerbröd.
Gubben med kepsen iakttar skeptiskt den blinde, och ser hur denne utan tvekan först fyller sin kaffekopp perfekt upp till kanten,
sedan tar han sockerbit rakt ur skålen och lägger den mitt i koppen,
tar gräddkannan och häller i ett exakt mått med grädde,
slutligen sträcker han sig efter wienerbrödet, som han hittar direkt på fatet.
Då säger gubben med kepsen:
-Döö, jag har suttit och kollat på dig här nu en stund va. Och du är la för fan inte blind!

Den blinde mannen tar då förnärmat ur först sitt ena emaljöga, sedan tar han ut det andra,
och lägger dom på bordet, så sitter han där med två tomma ögonhålor.

Gubben med kepsen, tar lugnt en klunk av ölen, och så säger han:
-Ja, nu ja!

söndag 15 augusti 2010

Seeg söndag

Seeeg söndag efter gårdagens 40-årsfest hos vännen Frida.
Festen var lyckad, med blandat innehåll, roliga och intressanta människor, god mat och dryck och mycket bra musik och dans med några goa tryckare som avslutning.
Nu får man leva på det ett tag.
Jag har ändå lyckats med att måla några fönster i dag, tagit ett, sedan vilat i soffan, tagit ett till, vilat lite till osv. Frågan är om färgen sitter kvar efter regnet som kom för en stund sedan, nja .... det återstår att se.

Sen middag blir det också, som håller på att puttra. Ser att klockan är 17,30 redan, så blir det när man ligger länge. Det blir grytbitar i mögelost sås och ris.
Undrar om det går hem ?

I morgon väntas jobb och den 15 augusti redan. Snart september och löven faller.
Jisses!

onsdag 11 augusti 2010

Sista semesterveckan

Sitter i skrivande stund i hytten vid ett regnigt hav, med hopp om att solen skall skina i morgon, som vädergurun faster Majlis har spått på himlen.....
Jag är helt själv denna gången, det är tyst och tomt, knappt inga grannar, precis som jag har önskat, kanske är det lite väl tyst, eller inte ?
Det är ganska skönt, ett par dagar i alla fall.
Jag skall försöka njuta allt vad jag kan de sista semesterdagarna i lugn och ro.
Jag har köpt rea doftljus på Åhléns om jag har tänt, det skall vara ros-doft, men jag tycker jag anar en vis odör av permanent-vätska. Jag är väldigt svag för doft ljus, det slinker alltid med ett par när jag besöker IKEA.

Helgen som passerade tillbringades i Stockholm, det var kusin Josefin som konfirmerades.
Vi bodde i SCA lägenhet på Banérgatan 46 på Östermalm, nära de andra släktingarna som bodde på Östra Reals vandrarhem.
På fredagen när vi kom upp var det fint, jag och Ludde hann med en runda på stan, innan vi alla samlades för gemensam middag på en restaurang som jag inte kommer ihåg vad den hette.
Vi var i alla fall 19 pers, som nästan tog upp hela salongen…..



Konfa-lördagen började också bra med fint väder, och dom var så fina och lyckliga, eller olyckliga var dom nog föresten, när dom skulle skiljas efter 3 veckors samvaro (konforna). Det var blandade känslor, alltså.
Jossan hade träffat en kille från Texas (USA)som hon tyckte lite mer om än de andra, så att säga.


Hela släkten planerar att åka och hälsa på nästa år…..

Fam. Westman bjöd på mat och dryck på vandrarhemmet efter ceremonin.

Efter konfan började det regna, sen höll det i sig fram till middagen på kvällen.
Vi var åter ett stort gäng som åt och drack gott på en pup i närheten där vi var kvällen innan, denna gång var det väldigt gott 9 av 10 poäng. Jag tog en blodig entrecote, mums.

Vid 23-tiden skulle vi promenera och hämta ungarna på Gröna Lund.
Det var jag, mamma, Onka och Sandra. Vi bestämde att vi skulle ta en drink på vägen.
Jag tog med mig mitt paraply, Sandra undrade vad jag skulle med det till?
Mamma sa att det kan vara bra att försvara sig med.
-Det var ett pampigt fyrverkeri dom har i Stockholm i dag, sa jag.
De andra höll med.
Det sken upp så hemskt över hela storstaden.. (det var inget fyrverkeri)
Dessvärre dök det inte upp några barer, så jag erbjöd mina kära att dela på den lilla miniatyr flaska av absolut vodka päron, som jag hade i min lilla väska på hela 50 ml.
Det för står ni ju själva att den lilla flaskan gjorde ju ingen människa glad.
Men vi höll humöret uppe ändå.
Inte förrän när vi kom till Djurgårdsbron så anade vi ugglor i mossen.
Det blev kolsvart på himlen och fyrverkeriet hade kompletterats med blixtrar och dunder.
Riktiga knallar
Pang bom
Dugg-regn
Regn
Ös-regn
Monsun-regn
Översvämning
Jag hade mitt paraply, Veronica snodde runt med sin sjal kring hela huvudet, så hon såg inte vart hon gick. Hon stannade under flera träd och sa:
-Nu måste vi samla oss, nu måste vi samla oss.
Sandra och Mamma brydde sig inte om något skydd,
dom stapplade på i sina fina skor i ösregnet.
När vi kom fram till Grönalund och ungarna, så var första tanken på att ta en taxi tillbaka, men å andra sidan var vi redan så blöta så det spelade ingen roll om vi blev lite mer blöta, om vi gick tillbaka.
Det dök upp en vit limo när vi stod och diskuterade.

Ludde var ju inte sen att knacka på rutan och fråga vad han skulle ha till Banérgatan. 1500 spänn.
–Va? 1500 spänn sa Ludde, det kan du få för hela bilen.
Chauffören hade glimten i ögat, och vi hade nog kunnat pruta ner det lite, och visst hade det varit häftigt att åka limo en gång i livet….
Men nu blev det något helt annat än vit limousin och champagne.
Det blev en promenad barfota genom Stockholm stad, med vatten upp till knäna.
Men det var inte så tokigt det heller, man blev ju ren om fossingarna.

På söndagen tog jag och Philip tunnelbanan in till Stureplan, det var bara en station, men vi var lite nyfikna på tunnelbanan och den hade faktiskt fräschats upp sen vi var i Sthlm sist för ett par år sedan.
P. följde med mig till en av mina favorit affärer SIA, och till min stora förtjusning hade dom ombyggnadsrea och utförsäljning på 70% på allt i butiken. Det blev lite mer doftljus.
Philip körde sedan hem, mitt i stan och allt, skall man övningsköra så skall man...., MorFar åkte med oss dit & hem i bilen, och vi var allt lite nervösa han och jag, men det gick ju bra det också.

Tyvärr har jag inte så många kort från helgen i Sthlm, dom är hemma i kameran, jag har bara några som jag tog med min telefon, jag kanske lägger på några här sedan, om jag kommer ihåg....

Tjing tjong!

torsdag 5 augusti 2010

Sommarpratare


Jag berättade för lilla-syster Sandra på semestern att jag brukar ladda ner sommarpratare på mp3;n och gå och lyssna på.
- Kan du inte skriva ner några som va bra? frågade honLägg till bild.
Jovisst kunde jag det, det blev en hel del.
Här kommer en lista på intressanta personer, enligt mitt tycke och smak, som jag har lyssnat på genom åren.
Finns att ladda ner här:
Sommarpratare
Idag lyssnade jag på en intressant person som inte är med på listorna.
Malin Alfvén, Föräldrarpsykolog som sommarpratade 25/6-06
Här kommer en direktlänk till hennes prat, i fall du är intresserad.
Passade bra in i tiden för mig att lyssna på henne nu.

Man kan även ladda ner filerna direkt till skrivbordet och lyssna via datorn, eller lyssna direkt via webb-radion.

Klicka på bilderna, för att göra dom större:
1992-2005


2006-2009



2010

(de gulmarkerade har jag inte lyssnat på än)

onsdag 4 augusti 2010

Arbetsdag med bra stämning

När jag kom hem i dag spelades det musik på full volym uppifrån, samtidigt som Ludde drog på sig jackan nere vid ytterdörren.
- Vad skall du ?
- UT
- Ja, men vart ?
- UT (ännu högre) sa jag ju, hör du inte, eller ?
- Om du skall ut, skall musiken va på då, menar du?
- JA
- Varför ?
- För att skapa lite trevlig stämning här i huset!

Philips första arbetsdag av två hela, var positiv.
Han var nöjd med att han inte hade fått sitta och vika kartonger.
Han hade fått mala och sortera massa wellpapp.

tisdag 3 augusti 2010

Sommar-krönika

Det har varit dåligt med bloggeriet nu, jag håller med.

Men denna sommaren kan en som jag inte klaga på, som tycker om sol och värme.
Jag har ju tillbringat den mesta tiden i vår lilla hytt vid havet, och när det började regna och blåsa plötsligt en dag, så tyckte jag att det var riktigt mysigt att tända ljus och kura ihop sig med en filt uppe i ena soffhörnet och kolla på film.
Det var skönt att få vila huden lite, men nu sitter jag och är lite orolig.
För jag tycker att all den ljusbruna färgen som man har kämpat för att få på sig, suddenly börjar försvinna. Uha.




Philip har varit med den mesta tiden i stugan, och gör inte mycket väsen av sig, han är en lugn och harmonisk människa till sinnet. Bara han får mat. För det är ju lite bökigt att göra själv när man går restaurang-linjen.

Ludvig däremot har man nästan fått tvinga med sig.
-Det är bättre vi säljer stugan. – HerreGud vi kan ju åka 2o gånger till Thailand!
Och så är det kompisar på hemmaplan, sena kvällar och sena mornar som gäller.
250 sms om dagen, samtidigt som han skall hålla sig online på Facebook och Bildagboken. Musik spelas på högsta volym för både oss och grannarna. Vi får inte ens välja låtar.



Inga regler får upprätthållas.
Jag är efterbliven, en kossa eller kohuvud, och jag har damp.
Jag har även bli anklagad för att ha blivit biten av en galen apa. (Fast det sista var från min far, då jag sa åt honom att njuta av whiskyn som jag serverade honom, och inte hälla i sig allt i en klunk.)
Dahn är inte så hårt attackerad av dessa komplimanger som jag.

Det är INGEN som ringer och håller på så mycket som du, vad är problemet ?
Varför är du så arg jämt? Jag är TONÅRING man är så här då!!!
Man måste väl få ha roligt.
Och om jag har skaffat tjej så måste jag ju ta hand om henne också, det fattar du väl?
I morgon funderar jag på att ta hem henne, då är Ni snälla, bara så att Ni vet!!!

Så låter det från den yngste sonen.

- Det minsta man kan begära är att du svarar när jag ringer på mobilen.
- Jag kan väl inte svara, när vi har det så mysigt!!!
Mysigt? What`s happening? Kan det vara han och tjejen han menar? det är någon i Vaggeryd nu.



Mobilen som bara är ett halvår gammal, ser ut som ett skelett.
Alla siffror är bortskrapade, och luckan till batteriet är borttaget.
Nu gick den ännu mer sönder och tvärdog, när Dahn och han åkte hem ifrån stugan förra veckan.
-HerreGud vad skall jag göra, hela mitt liv är förstört !!??
Han satt och fjucklade med den, berättade Dahn, och vips så blev det liv i liket igen.
-Jag har aldrig blivit så rädd i hela mitt liv, skrek han rätt ut. -Så lycklig jag är !

Det är krig i konversationerna hemma nu, ofta.
Man måste sätta gränser, samtidigt som dom måste få ha lite kul också.
Men snart är sötebrödsdagarna slut och allvaret börjar igen.
Hockey´n och skolan och alla måsten.

Jag hoppas att denna tonårs-trots går över lika snabbt och intensivt, som den har kommit.
Men den kan även bli en lång uttragen historia.

Han är i alla fall söt å go när han sover. Bara för ett halvår sedan låg vi och samsades under samma filt i tv-soffan.
Det känns som en evighet sedan, det kommer kanske aldrig ske igen ?
Vi kommer inte få plats, eller ännu troligare:
Han kommer inte vilja ligga bredvid sin mamma i tv-soffan längre. Snyft!!
Försöker man ge honom lite ömhet genom en kram eller puss i vaket tillstånd, riskerar man att få sig en omgång.
Så det gäller att vara beredd på att vika undan snabbt som tusan och springa därifrån.

Men, men jag var nog inte så mycket bättre själv.
Jag kom ihåg när pappa jagade mig i kalsongerna en natt runt huset hemma på sandstigen.



Jag gick i åttan, tror jag. Jag skulle prompt in till de nyinflyttade ursnygga tvilling-grabbarna i grannhuset, där ALLA andra var.
Jag var dökär i den ena, Niklas hette han.
Men jag fick helst inte vara där på kvällarna.
Det var då mamma röt i på pappa.
-Nu får du allt ta och säga till henne på skarpen, Kacke!
Jag tog fart och sprang, och pappa sprang efter, i sina kalsonger utan resår.
Jag kom inte ihåg hur det slutade.
Många var kära i tvillingarna och dom var riktigt poppis. Hos dom var alla välkomna vilken tid på dygnet som helst. När man var inne hos dom var det ett lyckorus, jag kommer fortfarande ihåg lukten, det satt folk överallt, i köket och i källaren, föräldrarna satt oftast med bland ungdomarna.
Jag kom ihåg att jag fick en kyss av Niklas en kväll, jag kunde inte sova på hela natten, jag var SÅ lycklig.

Jag sa till Dahn i dag på morgonen, att nästa år måste det blir sommarjobb.
Det är jobbigt att vänta in ”de lille” på sena små-timmarna och sedan upp tidigt på jobbet.

Dahn sa i dag att han hade ordnat jobb till Philip ett par dagar.
Men P. var inte intresserad.
– Vad skall jag jobba för ? Jag behöver inga pengar!
Stå och vika massa kartonger, låter inte särskilt kul!!!.
Jag kommer att känna mig som Bert i Bert´s sommar, som satt och vek ett rum fullt med pizza-kartonger, bara för att han skulle få ihop mynt till en sketen plast-ring i en automat.
Och overall på mig, nja?
-Jamen ett par dagar måste du väl för sjutton kunna stå ut, sa jag.

Mitt första jobb var på Widesport, ett sportlov, där jag stod och strök kläder, sorterade fotbollar, inventerade t-shirts och shorts med ihop-pressade spindlar från Spanien som hade fått sig en gratisåkning mellan kartongerna.
Jag tjänade 480:- totalt för 4 dagar, ca 18 kronor i timmen.
- Det kommer du att tjäna på en dag, sa jag.
- Vi får se om jag tycker det är kul, annars vet jag inte, sa P.

Ludvig behöver definitivt pengar, han har så mycket drömmar om vad han vill köpa.
Men han får inte jobba hos Dahn, då han inte fyllt 16 år, dessvärre.

Vi har hunnit med några dagar i Skåne också, jag och FilleBoy.
Vi besökte lilla Skånskan Signe och hennes lillasyster Sigrid.



Vad mysigt vi har haft det. Med havsbad, goda drinkar och grillning, dessa tropiska, ljuva, varma sommarkvällar.
En kväll ringde vi upp Onka och Britta, som var uppe på dansbandsveckan i Malung, dom sjöng för oss bit efter bit. Eller Britta mest.
Vi fick önska låtar. Jag kände att det blev för dyrt och som tur var tog batteriet slut, jag satte i laddaren, då ringde dom upp, och fortsatte sjunga.
Det var så fint så. Vi hade på högtalar-telefonen, och stackars Micke som skulle upp och jobba dagen efter, led i sängen. Jag funderade på i fall jag skulle gå in till honom och sätta i mina gula hörsel-proppar i örona på honom.
Kvällen efter tog sång-fåglarna siesta, så vi fick nöjja oss med Sportify i stället å spelade och önskade låtar långt in på småtimmarna. Micke sov bara 2 timmar den natten, och skulle sedan upp och kolla på fotboll med Philip. Malmö FF- AIK. Vojne Vojne.


Sandra å barna kom och hälsade på oss i Olofsbo veckan efter, med mamma och pappa. Signe och mormor var på cirkus en dag, och efter det fick vi en repris av evenemanget på hemmaplan.




Det var den lilla Skånskan som hade uppvisning.
Hon var både clown, alla djur, akrobat, och konferencier i några timmar tills hon senare stöp i säng vid midnatt.
Dagen efter satt hon ute och åt frukost.
- HEJ JESSICA!! jag skall bara äta upp mackan först, sen skall vi på Disco, du och jag.
Det är full rulle på den lilla damen. Medans hennes lillasyster bara gnyr till lite lätt, när hon är hungrig, sedan somnar hon om igen.



-Min lilla älsklings-systär, som Signe säger, och pussar henne på kinden.

Signe såg på när jag klippte mamma, senare på kvällen skulle hon göra frisyr på Sandra.
Hon använde borste och kam.
-Och sedan skall vi klippa lite också, sa hon. Och vände fram sitt lilla ansikte mot Sandras.
-Jaha, sa Sandra
Signe trodde det var Ok, med de orden, och sa:
-Jag skall bara hämta saxen, sa hon och hoppade ner från stolen.
-Äh, näe, sa mamma Sandra.
Jag undrar hur länge det dröjer innan lilla Sigrid är snaggad, av stora syster ?

Ingen rast och ingen ro, nu är det hem till vinbärsbuskarna och slå sista skörden av rabarberna.



Nästa event är kusin Jossans konfirmation i Hufvudstaden.