På visning

I går gjorde jag och min man ett besök i tornhuset.
Det var visning. Utgångsbud 750.000
Dahn ville inte, men jag tvingade honom.



- Man kan väl inte gå in på visning i fall man inte är intresserad, tyckte han.
-Jo, det kan man, av ren nyfikenhet, tyckte jag. Det tar bara tio minuter.
Och det tog inte så mycket mer. Mycket folk var det visserligen, men man behövde ju inte trängas i det stora huset.
Ett gammalt tornhus på 8 rum och 250 m2, från 1910-talet, inte mycket gjort sedan dess.
Gamla vita kakelugnar, stora rum.
Ett minus att det inte var några garderober som man kunde gå in i.
Annars hade vi nog köpt det.
Nä, det hade vi inte. Det var bara kul att se ett sådant gammalt hus, och att det finns fler än vi som är behov av renovering.
Det ligger nära oss på samma gata faktiskt, men en väg emellan, jag ser huset varje dag.
Jag har undrat hur det ser ut inuti egentligen.
Och i dag fick jag uppleva att gå omkring i detta ståtliga gamla hus.
Träffade på en gammal klasskompis i ett av rummen, Anette Berntzon, hon såg lika ung och fräsch ut som när vi gick i skolan för 25 år sedan.
Hoppas hon tyckte likadant om mig.
Hon kanske tänkte;
Det var hemskt var Jessica har chanserat under alla dessa år. TUR att hon har Dahn som ser så ung och fräsch ut (fast han är tio år äldre), han neutraliserade det hela lite faktiskt.

Undrar om hon tänkte på när vi jobbade i Växthuset på Sturegatan, för en herrans massa år sedan.
Anette hade fått anställning där på loven och helgerna.
Hon var jätte duktig och intresserad av blommor, och fick in mig där som en hjälpande hand under ett jullov.
Jag stod själv längst ner i ett mörkt växthus en eftermiddag till långt sent på kvällen, å planterade julgrupper för glatta livet, en del mer pyntade än andra.
Det gick väl sådär.
Jag hade satt all mossa upp å ner.
Det var väl inte så himla lätt å se när det var så mörkt.
Växthuset finns inte mer, det gick i konkurs kort därpå.
Och det revs ner, och byggdes lägenheter där. Bredvid Gunnel i Backen låg det. Om Ni minns?
Medans jag har fått blodad tand för blommor, så kanske hennes intresse svalnade efter den händelsen.
Man vet inte.
Jag frågade inte heller.