Sommar-krönika

Det har varit dåligt med bloggeriet nu, jag håller med.

Men denna sommaren kan en som jag inte klaga på, som tycker om sol och värme.
Jag har ju tillbringat den mesta tiden i vår lilla hytt vid havet, och när det började regna och blåsa plötsligt en dag, så tyckte jag att det var riktigt mysigt att tända ljus och kura ihop sig med en filt uppe i ena soffhörnet och kolla på film.
Det var skönt att få vila huden lite, men nu sitter jag och är lite orolig.
För jag tycker att all den ljusbruna färgen som man har kämpat för att få på sig, suddenly börjar försvinna. Uha.

Philip har varit med den mesta tiden i stugan, och gör inte mycket väsen av sig, han är en lugn och harmonisk människa till sinnet. Bara han får mat. För det är ju lite bökigt att göra själv när man går restaurang-linjen.

Ludvig däremot har man nästan fått tvinga med sig.
-Det är bättre vi säljer stugan. – HerreGud vi kan ju åka 2o gånger till Thailand!
Och så är det kompisar på hemmaplan, sena kvällar och sena mornar som gäller.
250 sms om dagen, samtidigt som han skall hålla sig online på Facebook och Bildagboken. Musik spelas på högsta volym för både oss och grannarna. Vi får inte ens välja låtar.



Inga regler får upprätthållas.
Jag är efterbliven, en kossa eller kohuvud, och jag har damp.
Jag har även bli anklagad för att ha blivit biten av en galen apa. (Fast det sista var från min far, då jag sa åt honom att njuta av whiskyn som jag serverade honom, och inte hälla i sig allt i en klunk.)
Dahn är inte så hårt attackerad av dessa komplimanger som jag.

Det är INGEN som ringer och håller på så mycket som du, vad är problemet ?
Varför är du så arg jämt? Jag är TONÅRING man är så här då!!!
Man måste väl få ha roligt.
Och om jag har skaffat tjej så måste jag ju ta hand om henne också, det fattar du väl?
I morgon funderar jag på att ta hem henne, då är Ni snälla, bara så att Ni vet!!!

Så låter det från den yngste sonen.

- Det minsta man kan begära är att du svarar när jag ringer på mobilen.
- Jag kan väl inte svara, när vi har det så mysigt!!!
Mysigt? What`s happening? Kan det vara han och tjejen han menar? det är någon i Vaggeryd nu.

Mobilen som bara är ett halvår gammal, ser ut som ett skelett.
Alla siffror är bortskrapade, och luckan till batteriet är borttaget.
Nu gick den ännu mer sönder och tvärdog, när Dahn och han åkte hem ifrån stugan förra veckan.
-HerreGud vad skall jag göra, hela mitt liv är förstört !!??
Han satt och fjucklade med den, berättade Dahn, och vips så blev det liv i liket igen.
-Jag har aldrig blivit så rädd i hela mitt liv, skrek han rätt ut. -Så lycklig jag är !

Det är krig i konversationerna hemma nu, ofta.
Man måste sätta gränser, samtidigt som dom måste få ha lite kul också.
Men snart är sötebrödsdagarna slut och allvaret börjar igen.
Hockey´n och skolan och alla måsten.

Jag hoppas att denna tonårs-trots går över lika snabbt och intensivt, som den har kommit.
Men den kan även bli en lång uttragen historia.

Han är i alla fall söt å go när han sover. Bara för ett halvår sedan låg vi och samsades under samma filt i tv-soffan.
Det känns som en evighet sedan, det kommer kanske aldrig ske igen ?
Vi kommer inte få plats, eller ännu troligare:
Han kommer inte vilja ligga bredvid sin mamma i tv-soffan längre. Snyft!!
Försöker man ge honom lite ömhet genom en kram eller puss i vaket tillstånd, riskerar man att få sig en omgång.
Så det gäller att vara beredd på att vika undan snabbt som tusan och springa därifrån.

Men, men jag var nog inte så mycket bättre själv.
Jag kom ihåg när pappa jagade mig i kalsongerna en natt runt huset hemma på sandstigen.



Jag gick i åttan, tror jag. Jag skulle prompt in till de nyinflyttade ursnygga tvilling-grabbarna i grannhuset, där ALLA andra var.
Jag var dökär i den ena, Niklas hette han.
Men jag fick helst inte vara där på kvällarna.
Det var då mamma röt i på pappa.
-Nu får du allt ta och säga till henne på skarpen, Kacke!
Jag tog fart och sprang, och pappa sprang efter, i sina kalsonger utan resår.
Jag kom inte ihåg hur det slutade.
Många var kära i tvillingarna och dom var riktigt poppis. Hos dom var alla välkomna vilken tid på dygnet som helst. När man var inne hos dom var det ett lyckorus, jag kommer fortfarande ihåg lukten, det satt folk överallt, i köket och i källaren, föräldrarna satt oftast med bland ungdomarna.
Jag kom ihåg att jag fick en kyss av Niklas en kväll, jag kunde inte sova på hela natten, jag var SÅ lycklig.

Jag sa till Dahn i dag på morgonen, att nästa år måste det blir sommarjobb.
Det är jobbigt att vänta in ”de lille” på sena små-timmarna och sedan upp tidigt på jobbet.

Dahn sa i dag att han hade ordnat jobb till Philip ett par dagar.
Men P. var inte intresserad.
– Vad skall jag jobba för ? Jag behöver inga pengar!
Stå och vika massa kartonger, låter inte särskilt kul!!!.
Jag kommer att känna mig som Bert i Bert´s sommar, som satt och vek ett rum fullt med pizza-kartonger, bara för att han skulle få ihop mynt till en sketen plast-ring i en automat.
Och overall på mig, nja?
-Jamen ett par dagar måste du väl för sjutton kunna stå ut, sa jag.

Mitt första jobb var på Widesport, ett sportlov, där jag stod och strök kläder, sorterade fotbollar, inventerade t-shirts och shorts med ihop-pressade spindlar från Spanien som hade fått sig en gratisåkning mellan kartongerna.
Jag tjänade 480:- totalt för 4 dagar, ca 18 kronor i timmen.
- Det kommer du att tjäna på en dag, sa jag.
- Vi får se om jag tycker det är kul, annars vet jag inte, sa P.

Ludvig behöver definitivt pengar, han har så mycket drömmar om vad han vill köpa.
Men han får inte jobba hos Dahn, då han inte fyllt 16 år, dessvärre.

Vi har hunnit med några dagar i Skåne också, jag och FilleBoy.
Vi besökte lilla Skånskan Signe och hennes lillasyster Sigrid.



Vad mysigt vi har haft det. Med havsbad, goda drinkar och grillning, dessa tropiska, ljuva, varma sommarkvällar.
En kväll ringde vi upp Onka och Britta, som var uppe på dansbandsveckan i Malung, dom sjöng för oss bit efter bit. Eller Britta mest.
Vi fick önska låtar. Jag kände att det blev för dyrt och som tur var tog batteriet slut, jag satte i laddaren, då ringde dom upp, och fortsatte sjunga.
Det var så fint så. Vi hade på högtalar-telefonen, och stackars Micke som skulle upp och jobba dagen efter, led i sängen. Jag funderade på i fall jag skulle gå in till honom och sätta i mina gula hörsel-proppar i örona på honom.
Kvällen efter tog sång-fåglarna siesta, så vi fick nöjja oss med Sportify i stället å spelade och önskade låtar långt in på småtimmarna. Micke sov bara 2 timmar den natten, och skulle sedan upp och kolla på fotboll med Philip. Malmö FF- AIK. Vojne Vojne.


Sandra å barna kom och hälsade på oss i Olofsbo veckan efter, med mamma och pappa. Signe och mormor var på cirkus en dag, och efter det fick vi en repris av evenemanget på hemmaplan.




Det var den lilla Skånskan som hade uppvisning.
Hon var både clown, alla djur, akrobat, och konferencier i några timmar tills hon senare stöp i säng vid midnatt.
Dagen efter satt hon ute och åt frukost.
- HEJ JESSICA!! jag skall bara äta upp mackan först, sen skall vi på Disco, du och jag.
Det är full rulle på den lilla damen. Medans hennes lillasyster bara gnyr till lite lätt, när hon är hungrig, sedan somnar hon om igen.



-Min lilla älsklings-systär, som Signe säger, och pussar henne på kinden.

Signe såg på när jag klippte mamma, senare på kvällen skulle hon göra frisyr på Sandra.
Hon använde borste och kam.
-Och sedan skall vi klippa lite också, sa hon. Och vände fram sitt lilla ansikte mot Sandras.
-Jaha, sa Sandra
Signe trodde det var Ok, med de orden, och sa:
-Jag skall bara hämta saxen, sa hon och hoppade ner från stolen.
-Äh, näe, sa mamma Sandra.
Jag undrar hur länge det dröjer innan lilla Sigrid är snaggad, av stora syster ?

Ingen rast och ingen ro, nu är det hem till vinbärsbuskarna och slå sista skörden av rabarberna.



Nästa event är kusin Jossans konfirmation i Hufvudstaden.