så att dom inte skulle planera in något annat.
Philip hjälpte till utan något gnäll, men den lille va inte medgörlig.
Dahn och Philip hämtade veden från Marieholm och slängde ner i källaren, medans jag och Ludde var stationerade i källaren för stapling.
Det var inte många vea-trän som han la-ade.
Mest tjat om hur fruktansvärt urbota tråkigt jobb detta va, utan betalning också, det var det värsta av allt. Han babblade på, allt i negativ mening.
Jag sa att man måste ha lite tråkigt här i livet också, för att uppskatta det roliga.
Han fnös, och sa:
-Du måste väl förstå att du skall gå in till den där chefen, Benny eller vad han heter, och kräva mer i lön på måndag. Du kan ju inte tjäna så här dåligt, så du behöver stå här och hålla på med denna skiten.
Jag sa att han heter inte Benny, och pratade på och försökte vara lite positiv.
Jag märkte att jag inte fick någon respons plötsligt.
Tittade mig omkring, då var han spårlöst borta.
Jag letade runt i hela huset.
Han fanns ingenstans.
Jag gick tillbaka till ved-rummet, och fick se att alla kläderna i garderoben var utkastade, öppnade garderoben.
Då satt han där inne intryckt, med mobilen i näven, och tittade på mig som om "va ä de?"
Ja, herregud.
Det går åt mer energi på att tjata, så det är bättre man gör det själv.
På kvällen hade vi en liten mini-kräftskiva i familjen. Jag hittade inga kräfthattar, så jag fick ta lampan.
Sångbladet kom också fram, men det uppskattades inte av ungarna, så det blev bara två snapsvisor, och snapsen hade tydligen blivit för gammal för den smakade parfym, den gamle OP:en. Blä!
För Philips del var det premiär med kräftor, och han tyckte det var gott. Nu har han lärt sig att både äta kräftor och räkor, nu återstår bara svamp och tomater.
Det tar sig, sa kocken.
Efter kräftorna cyklade Philip ner med morsan på pakethållaren till Westmans för kortspelet Gin Rummy,det blev sent i går med.
Men det var en rolig sen lördag.
Då gör det inget om man är lite trött i dag.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar