Dax för cykelfesten

I morgon är det dags för det årliga cykelpartyt, jag tror vi har varit med sedan 1991.
Det är himla trevligt och spännande, å se vem man skall cykla till och vem som kommer till oss.
I år var det visst 33 par som är anmälda, och som skall cykla runt i samhället.
Dahn hämtade det ”hemliga brevet” hos värdparet i går.
Där stod det att vi skulle bjuda på efterrätt för 6 personer, kl 20,00.
I det brevet ligger ytterligare 3 förslutna brev.
Ett där det står förrätt, och vilken tid vi får öppna det, och ett där det står middag och vilken tid man för öppna det.
Man får inte öppna brevet före utsatt tid.
Kl 16,00 får man öppna det första brevet, där stod det en adress som man skall cykla till och förtära förrätten
Dit kommer ytterligare två eller tre par. Sen håller det på så.
Till oss kommer det då 4 ”okända” personer. Okända å okända är de ju oftast inte, alla känner väl alla mer eller mindre i vår lilla by.

Vid 21-tiden öppnar man det sista brevet, där står det en gemensam plats dit alla skall cykla, för att sedan cykla vidare till en plats att äta korv och dansa och ha kul.
Alla frågar varandra vad dom har varit, sen blandar man ihop allt, så det kommer man aldrig ihåg ändå.
Jag och Dahn brukar ha svårt att komma ihåg vad vi har varit året därpå och vilka vi har träffat, men efter en tids fundering så brukar polletten trilla ner.

Förr om åren var cykelpartyt ett slut-mål för mig att ha fixat allting som inte har hunnits med eller prioriterats. .
Tex putsa fönster och kristallkronan, rensa i trädgården, och bla bla bla.
Lika klart som att det skall finnas julskina på julafton när den nalkas.
Nu tar jag det hela lite med ro, och tar endast fram dammsugaren å sätter en bukett med blommor på bordet. (Det är inte gjort på en handvändning bara det, visar det sig)
Det är väl det enda måstet. I år har jag fått för mig att jag skall ha en bukett med Hortensia, dessa vackra vita buskar (finns även blåa och rosa) som blommar nu.
Och det har jag tiggt en kvist från min faster och farbror Gittan å Lasse från Vaggeryd, som har denna buske i trädgården, tack snälla. (Hoppas att Ni har några blommor kvar)
Mamma var uppe och hämtade den, snäll som hon ä. (Hon hade ändå ett annat ärende upp till Vaggeryd).
Jag var inte riktigt nöjd med en kvist (sorry mamma, ja, jag vet att du inte kunde rensa trädet på alla sex kvistar, tänk när Lasse å Gittan kom hem från Ullared och såg att deras träd var HELT lensat på blommor och blad, det skulle bara hänga en stackars liten liten överblommad kvist, och om man skulle ta den, så rasade alla vita blommor ner, kvar är endast pinnen, då skulle jag också bli ledsen i ögat.)
Men mitt östra öga har skådat in en grannes blomstrande stora Hortensia-träd, översållat med blommor.
Jag promenerade med bestämda steg in (nä dom var faktiskt väldigt osäkra) och frågade i fall jag kunde få någon kvist där också.
Det fick jag, pust ut. (Dom kunde ju faktiskt skrikit till mig : NEJ, DET FÅR DU FAAN INTE, GE DIG I VÄG, SÅ JA SÅ JA SCHAAAS SCHAAAS, iväg med dig nu. Det var mitt värsta scenario)
Jag sa till mina kära kollegor att jag tror jag smyger in i grannens trädgård när dom har lagt sig, men se det gjorde hon inte. Tro det eller ej. Men det är så sant som det är sagt.
Men karlen som bor i huset med sin mamma (han fyllde 50 i år, mamman är väl uppåt 90) han sa att:
- Ja det får du säkert, men jag måste höra med mamma först.
Det var lite gulligt, all respekt för morsan alltså.
Så mor hans stapplade ut på sina kryckor och godkände det hela.
Jag fick ta fyra kvistar.
Så nu har jag en stor vas med härliga hortensia.
Jag får sätta en egen buske.
Japp, det skall jag göra. Finns det någon som har ett skott ?


En bukett med blommor på bordet blir jag glad av.
Jag har insett att det inte märks om man lägger ner sin själ i att ha ett städat och pyntat hem, det visar sig nämligen att under alla dessa år,
så sitter vi ute på altanen, och inte en kotte går in, inte ens till toan för att dofta på mina goa doftljus.
Och på altanen har jag inte putsat ett enda fönster, och det har gått bra ändå.
Dessutom är det mörkt när efterrätten skall serveras, så det är ingen som ser det heller.