Kapitulation i stugan

Efter 1/3 av grundmålning av takmålningen fick jag kramp i armen.
Jag hade mycket kvar.
Jag ringde bärgningsbilen, tut tut tut tut
Nä, men jag sms:ade syrran
- Kan du och mamma komma i morgon i alla fall ?
Jodå dom kommer.
Jag tänkte när jag målade att det skulle allt vara lite trevligt ändå om mamma å stor.sys kom hit. (Sandra du skall ha tack för hjälpen med målning och spackling för 12 år sedan i stugan, men tyvärr finns det inga spår av det längre, allt är övermålat eller borttaget....jag kom ihåg att jag lärde dig att spackla)

Lyssnar på karlavagnen P4 och Marcus Birro.
Tycker om honom. Tycker han är bra. Trevlig karl. Bra sällskap.
Funderar på att sitta upp en stund och lyssnar klart.
Det handlar om ledarskap. Intressant.
I morgon skall jag vara arbetsledare för min syster och mamma.
Det kan bli nice, kan sluta hur som helst faktiskt.

Fint väder, inte ett moln på himlen har det vart. Blåst lite.

Grannen, en äldre herre på 80 bast, tyckte synd om mig att jag var själv.
Det inte synd om mig, sa jag.
Jag skall klippa gräset åt dig, sa han.
Sen hörde jag att han sa det till sin fru.
Då blev det liv. - Ska du klippa gräset på hela området, eller???
Och sen blev den en vild diskussion mellan dessa två.
hahahahha
Ja herregud, vilket liv.
Han klippte en liten remsa här utanför i alla fall.

Men jag har hunnit med att måla allt en gång, t.o.m köksluckorna.
Jag är nöjd.
Har även försökt fånga in en liten fågel som flög in.
Stackarn.
Den flög runt och runt, jag tänkte HUR skall jag få ut dig din lilla stackare.
Jag kan ju inte öppna alla fönster heller, en del har fastnat och gå inte att få upp.
Den gjorde i från sig av rädsla lite här och där, den kunde ju inte veta att mig är det inget att vara rädd för.
Men till slut fick jag ut den, och Ni skulle bara höra hur fågeln kvittrade glatt.
GoNatt !