Matalådan

Jag tycker sonen äter dåligt, får ständigt påminna honom, och ofta är det tomma chipspåsar, pizzakartonger och colaburkar på rummet.

I går var han hos Maagda när han ringde och frågade i fall jag inte kunna komma upp med hans mp3 till Vaggeryd.
Som den kloka och förstående mor jag är, packade jag även ner en matsäck som han kunde ta med sig till sitt arbete idag.
Han rafsade åt sig mp3n hastigt.
-Vad är det i den andra påsen? sa han.
-Det är mat.
-Mat? Det behöver jag inte!
-Jamän du skall ju jobba i morgon!
-Då köper jag något! sa han och ställde påsen utanför dörren. -seså schas schas, och så viftade han bort mig med handen.
-Schas på dig själv! Jag höjde tonen, NU tar du med dig påsen till jobbet, som jag har stått och gjort. Både frukost, lunch och kladdkaka till efterrätt, och en liten pärondryck.
- Nej, säger jag! Så tog han tag i påsen och gick halvägs ut till bilen och satte den demonstrativt på gräsmattan, och gick sedan tillbaks.
- Du har ju fått träffa mig nu en liten stund, skulle inte det räcka? sa han.
Maagda hörde vår konversation, och kom ut på trappen.
- Vad gör han nu? frågade hon.
- Han tar inte med sig matalådan som jag har gjort!
Maagda spände ögonen i honom, och sa bestämt:
- Tar du inte med dig maten som din mamma har stått och gjort, så får du sova på soffan NERE i natt!!!
Det bara rasslade till så sprang han och hämtade matalådan, och ställde sig sedan bredvid sin fästmö, slokörad som en liten hundvalp.


Maagda! Du är mer än godkänd som svärdotter!