Siri

När Ludvig var en 10 år så kom han och Julia (granntjejen) hem med två små söta kattungar, som var tvungen att räddas från ”några konstiga människor”, som dom sa, med andan i halsen.
Kattungarna var så söta, en var korthårig och kolsvart (Simson), och en var lurvig och grå melerad (Sigge)
Kattmänniska som jag är, blev jag ju genast knäsvag, men såg att dom var för små för att redan byta hem.
Jag följde med tillbaka till de ”konstiga människorna”, och konstaterade att de här grabbarna kollade lite för djupt i flaskorna, men det var inte värre än att vi kom överens om att vi skulle få ta över de små liven, bara dom har fått växa till sig lite hos kattmamman.
Efter några veckor hämtade Ludvig hem ”Simson”, och Julia ”Sigge”.
Då hade vi redan två katter ”Mysan”, och ”Sixten”, så lille Simson fick kämpa med näbbar och klor för att passa in hos dessa två Tigrar.
Men efter några veckor blev han accepterad utan några fräsningar, men han fick alltid ställa sig sist i matkön.
Simson var en VÄLDIGT kelig katt, som jag tror hade behövt lite mer tid hos sin mamma.



Det är här lilla Siri kommer in i bilden.

Hon var placerad på ett bord på övervåningen, och där tillbringade Simson den mesta tiden i Siri`s knä. Simson suttade hela tiden på Siris näsa, och klänning.
Som bidrog till att Siris näsa trillade av, och flera hål i klänningen.
Nu har lilla Siri kommit hem efter en omfattande renovering, genomförd av Mamma Gudrun.
Vi adopterade även Simson´s brorsa Sigge (som nämndes ovan) eftersom han alltid kom hem till oss. Men han hade nog två hem, för när inte vi var hemma så stoltserade han till sitt första hem, för att hälsa på lite, hos Jönssons.
Nu finns tyvärr inte någon av dessa underbara katter längre kvar, på denna sida om regnbågen.
Simson fick vi avliva efter en virus infektion som kallas, fip-virus.(Har aldrig hört talas om detta innan.) Och Mysan och Sigge blev påkörda för ngt år sedan.
Nu återstår Sixten, som blir 7 år till hösten. Han är bara på kelhumör när Philip kliar, och ibland även Dahn.