Alvesta

(något suddig bild, sorry)

Det roligaste med vår tripp till Alvesta i dag var att vi fikade hos min gamla klass-kompis från gymnasiet Helen (Abrahamsson)Salomonsson. Hon är sig lik, lika positiv, sprallig och rynkfri som när vi gick i Värnamo för 24 år sedan. Vi har varit på många hockeymatcher Helen och jag. Helen var ihop med Kenneth Söderberg som spelade i SIS A lag på den tiden. Många bussresor, och även bilturer i hans gula Mazda med gula wunderbaum hängandes i backspegeln.
Själva hockeyn i dag blev dessvärre ingen hit, vi förlorade med 7-1. Jag tror vi hade 50 minuter i utvisningsbåset. Alvesta spelade bra som vanligt, och vi hängde inte med i matchen, hade inget flyt med pucken, dessutom lite hemmadomare tycker jag allt.
Jag stod bredvid samma Alvesta-tant i 80-årsåldern som jag gjorde förra gången vi var i Alvesta. Då, liksom i dag, blev jag förvånad över att hon inte gav upp sin plats till någon annan efter alla svordomar, skrik och armbågstacklingar från sin granne.
Jag ansträngde mig speciellt att hålla igen lite i dag, så hon inte skulle känna att, -Åh nu kommer den där gaphalsen igen...
En riktig krutgumma verkar hon vara, inte ett ord har hon yttrat, eller blängt på oss. Inte ens när vi skrek BUUUU för domaren (tänk om det var hennes son)
MEN i dag så gav hon faktiskt upp i tredje perioden. Det var tomt bredvid mig, plötsligt.