Julfin

Tänkte jag skulle ge ifrån mig ett livstecken innan jul.
För en stund sedan så trodde jag att det var mitt sista.
Jag hade inget speciellt för mig i dag, så jag frågade Ludvig i fall jag inte skulle slinga håret på honom.
-Jo, jag funderade faktiskt på det också.
- Vad bra, då kör vi i gång.
- Nä föresten jag har ångrat mig.
Och så startade övertalningen, som pågick i drygt en halvtimma. Du kommer att bli sååå snygg!!! Du kom väl ihåg på skolavslutningen hur snygg du var i lite ljusa slingor???
Jag fick muta, det gick så långt som att jag nästan lovade en hockeyklubba i julklapp.
Bara nästan!
-Jaja bara det går snabbt!
Och så satte vi igång, på med hettan och drog ut massa hår.
-Måste du ta så många?
-Ja, det måste ju synas.
-Jädrar om det inte bli bra det här, du kommer att torteras långsamt.
Usch, vad nervöst…
Så var det dags för ursköljning. Det var då helvetet bröt ut.
-SER DU SOM JAG SER UT ? Spottade och fräste han.
-Ja, men du måste ju torka det först, innan du börjar svära och leva.
- Åh, herre gud, åh herre gud. Jag rakar av mig allt, bara så att du vet. Jag rakar av mig allt.
-Men så farligt är det väl inte? Jag tycker det blev fint.
-FINT?? det tycker du f-n inte!
Jag måste erkänna att han såg ut som en polsk nyblekt gammal kärring, men det vågade jag förstås inte säga.
-Du har en minut på dig, fixar du inte till detta, så rakar jag mig, bara så att du vet! ÅH, skit alltså, du måste ha jävligt dåligt samvete nu.
I detta läget skulle man ju bara lagt bena på ryggen och springa, men
som tur var så kom jag på att jag ett gamalt paket med färg till på lager.
Det är bra att spara ibland, visar det sig.
Mörkbrunt.
Nytt försök. På med färgen, och vips så var allt frid och fröjd.
Humöret ändrade sig radikalt. Tack för det.
Återställd (nästan)


Jag ropade på Philip, nu är det Din tur för slingor, jag har sparat lite färg till dig med.
Han blev ju också så fin förra gången.
-Nä, jag tror det är bra som det är du, fick jag som svar.